Anne från Antikrundan om hur hundkött smakar

Vi har alltid gillat Anne Lundberg från Antikrundan MEN efter hennes uttalande i AB om att ”hund smakar lite som kyckling” så tappar vi intresset för henne som person.

Äter man hundkött så är man absolut ingen hundvän! Synd att man måste vara ”plusmedlem” för att läsa hela artikeln:( Hade varit intressant att få veta hela storyn bakom hur Anne kunde med att äta hundkött???

Kulturkrock i all ära, MEN efter alla artiklar och information om under vilka former dessa hundar lever i så hade vi sett att man inte understöder djurplågeriet med att äta hundkött i dessa länder!


Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Anne från Antikrundan om hur hundkött smakar

  1. dognewss skriver:

    Har själv svårt att äta hästkött…..där går gränsen

  2. dognewss skriver:

    Kulturkrock i all ära, MEN efter alla artiklar och information om under vilka former dessa hundar lever i så hade vi sett att man inte understöder djurplågeriet med att äta hundkött i dessa länder!

  3. Jenny skriver:

    ”Hund smakar lite som kyckling”
    Fakta

    Namn: Anne Lundberg.

    Ålder: 45.

    Yrke: Journalist och programledare.

    Familj: Sönerna Jack, 15, och Oscar, 13.

    Bor: I Skivarp, Skåne.

    Aktuell: Programleder Antikrundan sedan 13 år och håller som bäst på att spela in nya avsnitt av matlagningsprogrammet Landgång för SVT. Har de två senaste åren, samt även 2008, vunnit tv-priset Kristallen för Årets kvinnliga programledare.

    Diggar: Att sitta med familjen utomhus och känna solen bränna.

    Dissar: Situationen i Syrien och alla andra ouppklarade konflikter.
    Anne Lundberg har presenterat Antikrundan i 13 år. Anne Lundberg har presenterat Antikrundan i 13 år. Foto: GUSTAV MÅRTENSSON.

    När Anne Lundberg inte dammar av gamla ­klenoder i ­Antikrundan prövar hon delikatesser från byssan i Landgång. Men det var inte där hon tog en tugga av människans bästa vän.

    1. Antikrundan snurrar på sitt 23:e år och är en av SVT:s längsta lång­körare. Vad är framgångsreceptet?

    – Det är folkbildande, som en konsumentupplysning där man får konkreta tips. Det finns många ute i landet som gillar auktioner, experternas nördighet, stora passion och hjärta för det de håller på med. Det blir som en folkfest när vi kommer. Vi är som ett kringresande teatersällskap, och alla är inbjudna.

    2. Jag kan tänka mig att många hoppas att de har en dold förmögenhet. Som att plötsligt få ett stort arv från den där okända fastern i Amerika.

    – Alla har nog en förhoppning, ”tänk om det är värt lite pengar”, och man kommer ju till oss för att man inte vet. Drömmen om en storvinst är nog ­levande för oss alla.

    3. Du har varit med i 13 år, är det fortfarande lika roligt?

    – Ja, verkligen. Det är som att åka ut på en jättelik klassresa.

    4. Du verkar alltid så glad, vad gör dig riktigt förbannad?

    – Orättvisor såklart, det gör mig upprörd. Samtidigt lever vi i en orättvis värld och det ligger ju i vårt uppdrag som journalister att ­peka på orättvisorna.

    5. Apropå det, du har ju bland annat varit på Uppdrag granskning, saknar du inte lite mer spänstig journalistik?

    – Jag har varit på Rapport också. Jo, det kan jag sakna. Jag tycker om att göra program som är mer journalistiska och jag försöker ha kvar ett ben i samhällsjournalistiken. Jag har ju gjort Himlen kan vänta, Världens barn och hoppar in lite här och där. Jag är själv en storkonsument av nyheter.

    6. När du och German vann Seko sjöfolks kultur­stipendium för Landgång 2007 sa du att det var det finaste pris du har vunnit. Men ­sedan dess har du fått Kristallen tre gånger. Smäller inte det högre?

    – Det är så svårt att jämföra priser. Jag blev väldigt glad för Kristallen eftersom det är tittarna som röstar. Man vill ju beröra människor och har man fått dem att rösta på en så har man ju berört dem. Det är väldigt kul, men samtidigt blir jag lite generad, det finns många som är värda det priset.

    7. Nu var det länge sedan jag såg Landgång på tv, men jag har hört att ni är på gång med nya avsnitt, eller?

    – Jo, vi håller på och spelar in. German har sagt att han vill pausa, vi har ju följt honom…

    8. Va? Är inte German ­Zamudio med? Hur ska du klara dig utan honom?

    – Det blir svårt och vi kunde inte ersätta ­honom, men han har blivit morfar för andra gången och ville ­stanna hemma och vi ville inte ­lägga ner programmet. I stället har vi valt fem miljöer, slutna ­miljöer som vi skildrar ­genom ­kocken, till exempel den ­svenska ambassaden i Tokyo där vi ­lagar mat till ett cocktail­party. Snart ska vi mönstra på u-­båten ­Halland och skildra ­livet där.

    9. Vad är det mest mysko du någonsin har ätit?

    – Jag gjorde ett ­reportage i Korea om att äta hund, och då åt jag hund. Det smakade som, ja, som ­kyckling. Det är nog det mest udda och främmande för oss i Sverige jag har ätit, men där var det inte konstigare än att vi äter lamm.

    10. Och det godaste?

    – Men vilken svår ­fråga! Jag har väldigt ­dåligt närminne vad ­gäller mat och jag tycker mycket är gott. Men jag får säga allt som German lagar. Han lagar allt från grunden, med så mycket kärlek att det märks.
    Johan Gunnarsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s