Epilepsi hos Pomernian hur vanligt är det? I Finland studerar man rasen Finskspets då ca 6,5% av rasen insjuknar i epilepsi. I den undersökningen talar man om att andra raser skulle ha ca 1% epilepsi.
Epilepsi är ärftligt och man skall inte avla vidare på individer som lider av epilepsi.
Jag har sett detta på nära håll på min tid som uppfödare i Finland. Jag ägde för många år sedan en tik vars mor insjuknade i epilepsi och dog vid en ålder av 4 år, dess båda avkommor två tikar insjuknade i epilepsi (den ena ägdes av mig). Min tik levde till hon blev 6 år gammal sedan var vi tvugna att låta henne passera regnbågen, hennes helsyster insjuknade i epilepsi redan som 2 åring, hon blev väldigt fort sämre och avlivades strax där efter. Jag hann olyckligtvis para min inköpta tik innan jag fick veta att det låg epilepsi på generna. Tiken fick en valp som också han insjuknade i epilepsi och fick passera regnbågen alldeles för tidigt.
Det är viktigt med ärlig och öppen information till valpköpare om man upptäcker att ens hund, vars avkommor man har sålt insjuknar i epilepsi, så att valpköparen inte hinner avla vidare på sjuka gener.
Epilepsi
Med epilepsi menas en sjukdom som karakteriseras av återkommande epileptiska anfall; kortvariga och plötsligt insättande, onormala urladdningar i hjärnan. Anfallen kan yttra sig som kramper i hela eller bara vissa delar av kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika beteenderubbningar. Den vanligaste anfallsformen är så kallade generaliserade anfall med kramper i hela kroppen och medvetslöshet.
Primär epilepsi
Vid primär, även kallad idiopatisk, epilepsi kan man inte påvisa någon förvärvad skada i hjärnan. Ärftliga faktorer bidrar påtagligt vid primär epilepsi. Den debuterar oftast vid låg ålder, från sex månader till fem år och är vanligare hos hanhundar än hos tikar. Primär epilepsi är den vanligaste formen av epilepsi.
Anfallen vid primär epilepsi följer ofta ett visst mönster och är likartade hos individen från gång till gång. De kommer vanligen medan hunden vilar och är kortvariga, oftast mellan 30 sekunder och 4 minuter. Mellan anfallen är hunden helt normal. Ett typiskt epileptiskt anfall kan indelas i fyra faser: prodromalfasen, med ändrat beteende och humör, som kan börja timmar till dagar före anfallet. I nästa fas, aura, är hunden orolig och kan gnälla, skaka och salivera. I krampstadiet, iktus, som varar några minuter, spänns musklerna och hunden faller omkull. Sedan kommer rytmiska ryckningar i benen, ansiktet och halsen. Hunden brukar salivera kraftigt och ofrivillig avgång av urin och avföring är vanlig. Iktusfasen avslutas med travrörelser med benen och hunden brukar sedan resa sig upp igen. I uppvakningsfasen verkar hunden förvirrad, desorienterad och orolig. Det sistnämnda tillståndet kan vara i timmar till dagar.
Sekundär epilepsi
Vid sekundär epilepsi finns ofta en påvisbar skada i hjärnan. Exempel på skadeorsaker i hjärnan är hjärntumör, encefalit (hjärninflammation, till exempel vid valpsjuka), skada efter yttre våld och hydrocefalus (vattenskalle).
Orsaker utanför hjärnan kan vara hypoglykemi (för låg blodsockernivå), förgiftning, syrebrist vid hjärt- och lungsjukdomar, skador på lever och/eller njurar och vissa ämnesomsättningssjukdomar. Den sekundära epilepsin benämns ibland även förvärvad eller symtomatisk epilepsi.
Källa SKK
Vill ni läsa mera om våra Pomeranian hundar så finns vi på www.blackoranges.se
Brist på respekt mot djurens rättigheter,Om inte hunden lider kraftigt pga epilepsi ska hunden inte avlivas, mer än i sista hand.Tummen nerTur man inte är hund
Pingback: Fakta att skaffa en Pomeranian valp | Dog News