Fortsättning från del 1

Jag beslöt mig för att hålla fast vid det skriftliga kontraktet, då tiken var parad med min vinstrika hane så tänkte jag behålla valpkullen enligt överenskommelse. Med facit i hand så skulle jag kanske ha agerat annorlunda men jag visste inte då att jag hade med en kallblodig psyksjuk mördare att göra.

Telefonterrorn fortsatte, jag blev uppringd av tikägaren och hennes advokat. Telefonen ringde dygnet runt, dels var det tikägaren, ibland dennes son som grät och bönade för att återfå sin tik. Jag mottog ett brev med stämning, där jag blev kallad till ett möte inför en kommande rättegång. Jag blev anklagad för att tikägarens son mådde psykiskt dåligt pga mitt handlande, att jag stulit deras hund. Sonen hade fått sömnproblem, han kunde inte gå till skolan då han mådde så psykiskt dåligt för att jag vägrade ge dem deras tik tillbaka.

Jag vände mig till polisen, som uppmanade mig att ”gömma” tiken på annan ort för att försäkra mig om att kunna fullfölja kontraktet. Jag tog polisens uppmaning på allvar och placerade tiken hos en släkting. Polisen ”varnade” mig för tikägaren, de sa att allt inte stod rätt till i den familjen, att jag skulle vara på min vakt. Fråga mig inte varför jag gick igenom allt detta? Det hade varit lättast att återlämna tiken och ge dem en gratis parning, men jag visste ju att jag hade lagen på min sida.

En sen kväll då jag kommit hem från mitt kvällsskift och precis släppt ut hundarna i rasthagen….hörde jag en bil köra in på gården.  Jag jobbade som väktare på den tiden och var fortfarande klädd i mina väktarkläder, mobilen hängde intill handfängslet och tårgasflaskan i mitt tjocka läderbälte vid midjan. Vi bodde långt ute på landet, inga grannar inom synhåll, jag var helt ensam ute i den stora villan. Då jag gick ut i den svala sommarnatten för att kolla vem det var som kom i bilen, fick jag en blick av tikägarens man som närmade sig rastgården. Instinktivt sprang jag ut och ställde mig i vägen för mannen, jag spärrade hans väg till rastgården. Han skulle inte få röra mina hundar, det var jag fast besluten på. Mannen såg hotfull ut, han tog ett steg närmare mig och han frågade efter deras tik. Jag svarade att hon inte var där och att jag återlämnar henne så fort som kontraktet var fullbordat. Mannen hotade mig nu med knytnäven, jag var så rädd så att jag skakade, jag var säker på att han kände min rädsla, men kanske lurades han av min väktaruniform för han backade tillbaka och började gå mot sin bil. Hela vägen fram till bilen ropade han elaka ord och hotelser till mig, han skulle minsann se till så att jag fick betala dyrt för att jag satte mig upp emot dem.

Läs den spännande fortsättningen som följer…HÄR