Då jag låg i min säng en stund senare kunde jag fortfarande känna mannens iskalla blick borra igenom mig, det kändes som om han fortfarande var nära inpå mig jag kunde till och med känna hans andedräkt. Stunden då han stod framför mig upprepades gång på gång, jag kunde se hur han hotade mig med knytnäven och jag förstod med ens innebörden i polismannens varning till mig.

Allt stod inte rätt till i familjen som köpt en valp från mig några år tidigare, jag hade aldrig tidigare blivit hotad i mitt eget hem. Att bli hotad av en person som jag trodde att jag kände väl, allt detta som hänt de senaste veckorna gjorde mig väldigt orolig. Jag kände mig rädd och otrygg, jag vågade inte sova den natten. Klockvisarna ville inte snurra snabbt nog, jag var uppe redan i gryningen fast besluten om att ringa polisen så fort klockan slog åtta och jag visste att polisstationen var öppen.

Signal efter signal gick fram, det kändes som en evighet innan någon svarade, jag bad om att bli kopplad till den handläggare som jag pratat med några dagar tidigare. Han som varnat mig för familjen som ägde tiken som jag lånat till avel, tiken som jag sålt till dem bara några år tidigare. Så fort jag fick tala med polismannen rann hela går kvällens historia ur mig, så fort att polisen inte hann uppfatta allt som hänt. Jag fick upprepa mig flere gånger, polisen bad mig komma ner till stationen för att skriva en rapport. Det som hänt var värre än jag först förstod, det var olagahot och hemfridsbrott fick jag veta senare.

På polisstationen fick jag veta att familjen hade ekonomiska problem, att det låg högar av fakturor hos kronofogden och att tikägaren, kvinnan i familjen varit inblandad i flera hotsituationer där hon försökt pressa människor på pengar. Jag blev återigen varnad av polismannen och fick ge ett löfte om att ringa dem om det behövdes.

Jag kan inte säga att jag kände mig så värst glad de följande dagarna, jag var rädd för att bli uppsökt av tikägaren igen. En dag ringde min dotter mig då jag var på jobbet, hon var uppskärrad och jag hörde att något hade hänt. Hon berättade att en dam från djurskyddsnämnden hade knackat på vår dörr och bett om att få komma in oanmäld för att de hade mottagit en anmälan om att mina hundar var misskötta. Min dotter hade gjort ett klokt beslut, hon stängde dörren om sig och gick in för att ringa mig. Jag bad min dotter att hänga kvar en stund medan jag ringde upp djurskyddsnämnden för att kolla om det var en inspektion eller någon som utgav sig för att vara det och på så sätt komma in i vårt hem. Mycket riktigt så var det en inspektion, det var tikägaren som stod bakom anmälan! Jag bad min dotter att ge telefonen till damen som ville göra inspektionen, jag pratade med henne och bad henne komma på nytt då jag var hemma. Det ville hon däremot inte göra så jag var tvungen att låta henne gå in trots att min tonårsdotter bara var hemma.

Allt var i sin ordning hemma hos oss, det fann inget att klaga på så det beklagade att de hade ”stört” oss. Jag förstår att djurskyddsnämnden måste ta alla anmälningar på allvar. Jag skyndade mig hem från jobbet den eftermiddagen, jag var rädd för vad tikägaren skulle hitta på härnäst.

Följ den spännande fortsättningen som slutade med fyra tragiska mord, HÄR