Det kändes som om jag var fånge i mitt egna hem, jag vågade inte låta hundarna vistas i rastgården utan uppsikt. Jag spenderade allt mera tid inomhus, rädslan för tikägaren hade tagit överhanden över mitt liv.

Jag ville vid det här laget bara bryta hyreskontraktet och leverera tillbaka tiken (även om jag egentligen aldrig ville låta tiken återvända till den milt sagt psyksjuka ägaren). Jag ringde familjen flere gånger men allt jag fick som svar var att vi ses i rättssalen och att detta kommer att stå mig dyrt. De ville ha närmare en halv miljon kronor för sveda och värk, jag fattade ingenting, familjen hade själva kontaktat mig och erbjudit mig tiken på leasingkontrakt. Kontraktet var skrivet av tikägaren själva, jag hade bara skrivit under med mitt namn som ett godkännande.

Jag hörde ryktesvägen vid den tiden att en annan tjej hade råkat illa ut för samma familj, hon hade inackorderat sin häst hos dem och vägrats att få besöka den. Hästen hade blivit beslagtagen av tikägaren/familjen och även i det fallet handlade det om en större summa pengar som familjen krävde av hästägaren. Det hela slutade med att hästägaren ”stal” sin egen häst från hagen då familjen åkt iväg till affären. Dessvärre fick inte hästägaren med sig hästens sadel och övrig värdefull utrustning så även hon blev tvungen att polisanmäla familjen. För hästägarens del slutade det väl vad jag har hört, hon lyckades ”förhandla” sig till att återfå sina ägodelar och vad jag vet så fick det inget ekonomiskt efterspel, förutom telefonterror precis som i mitt fall.

Jag träffade min advokat och vi kom fram till att försöka förhandla oss ur situationen, jag kände att jag till och med kunde tänka mig att betala ett mindre belopp pengar bara jag fick vara ifred sedan. Vi samlades till ett möte, där alla parter var närvarande. Mötet kändes väldigt obehagligt och jag kände på en gång att vi inte skulle kunna komma till en lösning. Representanten från tingsrätten försökte få fram en förlikning, han poängterade flere gånger att någon av oss, jag eller tikägaren kommer att få betala stora belopp i advokats kostnader mm om saken togs upp i tingsrätten. Den som förlorar skulle komma att få stå för hela kostnaden samt även betala eventuell ersättningen till motparten. Det kunde komma att handla om hundratusentals kronor! Hjälp, jag hade inga sådana ekonomiska möjligheter så jag var villig att göra nästan vad som helst för att komma ur situationen. Det var som att prata med en vägg, motparten vägrade att lyssna. Hon var helsäker på att vinna fallet och att kunna stämma mig på fantasibelopp?!

Allt kändes hopplöst, jag blev nedstämd och kunde knappt sova om nätterna. Tiden för tikens förlossning närmade sig men jag kunde inte känna någon glädje.

Läs den gripande fortsättningen om leasingtiken som skulle komma att sluta på ett ytterst tragiskt vis…….HÄR