De senaste dagarna hade jag känt mig djup deprimerad, mitt liv hade förvandlats till en mardröm. Det kändes som om jag hade huvudrollen i en helsjuk film, tyvärr så skulle det bli värre. Min trygga vardag var som bortblåst, jag ville bara vakna upp en morgon och se att allt var en ond dröm.

Det hade nu gått 64 dagar sedan den ljumma sommarkväll då mitt liv förändrades av ett telefonsamtal av en tidigare valpköpare till mig. En valpköpare som jag varit i kontakt med i några års tid, inte nära vän men vi hade haft telefonkontakt och träffats några gånger. Jag hade bland annat visat fram deras tik på utställning och vunnit 2 cert med henne.

Vad jag inte vetat om familjen var deras ekonomiska situation, inte heller att kvinnan i familjen troligen mått psykiskt dåligt av det en längre tid. Det enda jag visste om dem var att de hade 3 barn, några schäferhundar, två Pomeranian hundar och några hästar. Vid mina besök hos dem hade jag bara varit ute i deras stall som var prydligt skött. Kvinnan poängterade alltid hur välskött hennes djur var och hur väl hon kom överens med traktens veterinär. Jag visste inte att hon hade otaliga obetalda veterinärfakturor, jag visste inte heller att hon hade betalningsanmärkningar hos kronofogden. All denna press var säkert en tung börda för familjen och det hade jag nu fått bittert erfara genom mitt misstag att ingå ett leasingkontrakt av tiken som var  uppfödda av mig. Jag stod inför en kommande rättegång där jag skulle komma att krävas på ett mycket stort belopp pengar.

Tiden var inne för den dräktiga tiken att föda, jag såg tydliga tecken på att värkarbetet kommit igång. Hon bäddade och letade efter en trygg plats att föda sina valpar på, jag var inte säker på om hon skulle ha en eller två valpar. Hon hade inte gått upp så värst i vikt och var inte så stor så jag tippade på att det kanske bara var en valp.

Det led mot kväll och förlossningen hade inte satt igång ordentligt ännu, det gjorde mig lite orolig, jag hoppades på att hon skulle föda utan komplikationer. Värkarna kom tätare nu, snart kunde jag se den första vattenblåsan, jag kollade klockan för att stämma av hur länge det skulle dröja innan jag såg valpen. Tiken satte sig upp och krystade några gånger, jag såg hur hon födde fram sin valp utan problem. Det var en liten orangefärgad tikvalp på 110gram, hon såg välskapt ut men någonting var galet. Valpen låg helt stilla, det fanns inga tecken på liv, jag försökte återuppliva henne men hon var redan död. Jag visste inte vad jag skulle känna, var det bäst det som skedde med tanke på att denna valp skulle blivit den mest omstridda valp i hundvärldens historia eller skulle jag känna sorg över förlusten av en död valp? Jag kände en stor tomhet inom mig, det blev bara en dödfödd valp och tänk vilken uppståndelse denna kull hade förorsakat!

Tikens moderskänslor fick mig att vakna till i mina tankar, hon ville ta hand om sin dödfödda valp. jag var tvungen att avvisa henne och gav henne ett litet keldjur istället. Jag plockade upp mobilen och ringde veterinären som hade jour den kvällen, jag bad om att få komma in till djursjukhuset för att undersöka tiken och få det bekräftat att det bara blev en dödfödd valp. Jag visste att jag skulle ställas till svars för valpkullen i den kommande rättegången med tikägaren. Det kändes mycket olustigt att vira in den livlösa valpen i ett stycke tyg, lägga henne i kylväskan tillsammans med några isklampar. Jag tänkte att det var bäst att frysa ner valpen ifall att den behövdes som bevismaterial framöver. Allt detta var nog en av de svåraste saker jag varit med om som hunduppfödare.

Läs den spännande fortsättningen om leasingtiken som fick ett minst sagt tragiskt slut…..HÄR