Jag var lättad över beslutet i tingsrätten där jag friades på alla punkter som tikägaren hade stämt mig på. Nu väntade jag bara på att kronofogden skulle lyckas driva in de pengar som jag tilldömdes så som reseersättning mm. Jag fick veta att det skulle komma att dröja ett bra tag då tikägaren hade mera skulder än tillgångar. Deras stall och villa var belånade och kronofogden hade beslagtagit allt som fanns av värde.
Månaderna gick och jag lyckades så småningom ”glömma” vad som skett, jag hade dessutom precis flyttat hit till Sverige så det fanns annat att tänka på.
En dag då jag läste den finska kvällstidningen såg jag en hemsk rubrik på framsidan, en 6 årig liten kille hade omkommit vid en stor villabrand i södra Finland. Jag fylldes genast av en obehaglig känsla, jag blir så ledsen då jag läser om småbarn som omkommer i olyckor. Jag fortsatte att läsa och såg till min fasa att det handlade om familjen som ägde min tik.
Branden hade startat på natten på övrevåningen där tikägaren sov tillsammans med sina 3 barn, mannen i familjen var inte hemma vid det tillfället. Kvinnan hade vaknat av att det brann i huset och hon hade lyckats få ut den äldsta sonen samt deras lilla dotter. Medan den 6 åriga sonen hade tvekat och vägrade klättra ner för brandstegen utan sitt marsvin, han hade rusat in tillbaka i det brinnande rummet för att leta efter sitt keldjur och omkom där inne i det enorma eldhavet.
Av artikel framkom inte hur det hade gått med hundarna, mina tankar gick till den lilla tiken som jag fött upp, överlevde hon eller blev hon offer för röken och lågorna? Jag kunde inget annat än tycka synd om familjen, det hela var så otroligt tragiskt, att förlora sitt barn på ett så grymt sätt. Villan hade brunnit ner så gott som till grunden, familjen hade inget hem men det stod i tidningen att villan var helförsäkrad så allt skulle ordna sig för dem.
Jag följde tidningarna i Finland för att försöka ta reda på hur det hade gått med hundarna, men det stod aldrig att läsa något om dem så jag hoppades på att tiken överlevt. Till min förskräckelse stod det en dag i tidningen att det fanns en misstanke om mordbrand, man misstänkte att villaägaren hade anlagt branden för att kunna få ut försäkringspengarna! Spekulationerna var många, jag hörde många hemska rykten från den lilla orten där tikägaren hade bott, det pratades om familjens ekonomiska problem och om att kvinnan hade mått psykiskt dåligt en lägre tid innan branden skedde. Men jag hörde dock inget om hur det hade gått för deras hundar, så jag visste inte om min tik var i livet eller ej.
Under utredningens gång framkom det att den tekniska bevisningen inte räckte till för att anklaga villaägaren för mordbrand så utredningen lades ned. Men den skulle komma att tas upp igen några år senare…………..
Följ det gripande slutet på berättelsen här på bloggen…den kommer inom kort……HÄR
