Pomeranianhundar lider av olika slags pälssjukdomar, Alopecia X där hunden förlorar delar av sin päls är en av dem.
Jag har kommit i kontakt med en underbar kvinna vid namn Rebecca i USA som berättar live till mig om hennes 4 åriga Pomeranian tik Lilly som har insjuknat i Alopecia X. Lilly blev sterilicerad som ca 2 åring och fick sin diagnos Alopecia X som 4 åring. Rebecca skriver såhär: Jag har gjort MASSOR av research på området. Vi gick till en certifierad hund-dermatolog (tänk att det finns en hel del såna, bara i våran stad!) och han satte henne på melatonin omgående. Dvs jag fick gå till en hälsokostaffär och köpa melatonin och dela pillrena i små halvor och ge till henne. Alltså i USA kan man köpa Melatonin i hälsokostaffären!!
Hund-dermatologen ville sätta Lilly på Lysodren-Mitotane om inte melatoninet fungerade och det var jag inte alls med på. Lysodren eller Mitotane är som cellgifter…aldrig för min Lilly säger Rebecca! Så hon började föra diskussioner med hennes egna vanliga veterinär, typ ge henne massor av research artiklar osv. Och vet du vad?!? Jo, nu har lilla Lilly fått ett melatoninimplantat insatt! Fantastiskt va?!
Lilly har alltså, efter 2.5 veckor på oralt melatonin fått en 8mg implantat som ska sitta där i 5-6 månader och release medical grade continuous melatonin. Det är otroligt. Det blir alltså systemiskt absorberat och mycket bättre än att det går igenom magen där det sitter i ca 18 minuter i pillerform – om ens det.
Lilly har inga som helst men av det..hon beter sig helt normalt. Hon är inte sömnig eller aptitlös, inte deppad, ingenting. Lilly är som vanligt, glad som en lärka. Det kommer att ta minst 30 dar innan man ser förändringar, men Rebecca kan se att håret växt runt tassarna på henne…iofs så är Alopecia X flank-alopecia, dvs. avfallet sker på sidorna och runt halsen. Så det blir väl det som är det avgörande…när det börjar växa runt halsen igen.
Implantatet är som att microchippa hunden. Hon gnällde till ca tre sekunder, men värre än så var det inte (och Lilly fick ett jättesmaskigt hundgodis under tiden, så hon var glad iallafall). Och nu sitter den där, lugnt och stilla, och verkar på henne. Vi får verkligen hoppas att detta fungerar. Om det gör det så behöver hon inga som helst kemikalier i sitt system, varken Vetoryl eller något annat. Förresten, det finns Vetoryl-Trilostane här i USA överallt…läkarna skickar efter det från Europa eller också går de genom compounding pharmacies här som blandar det alltefter beställning.
Rebecca fortsätter, det intressanta med allt detta, ur svensk synpunkt, är ju att i Sverige går man till Vetoryl omgående, medan i USA har man ”lyxen” att börja med ett naturmedel som melatonin…även om man inte statistiskt sett får samma resultat, så är det ju alltid skonsammast för hunden att börja med det mildaste möjliga.
Sen har Rebecca diskuterat med olika veterinärer i USA, och Brett Cordes, DVM, i Arizona, sa följande: ”Vi veterinärer tycker alltid gräset är grönare på andra sidan havet. Veterinärer i Europa önskar att de hade tillgång till Lysodren; vi här i USA önskar att vi hade lättare tillgång till Trilostane (Vetoryl). Båda har sina för- och nackdelar, beroende på vad och hur man vill behandla. Att ha total valfrihet för en veterinär är idealet.”
