Till minne av Rasmus


Black Orange’s King Of The Poms
Du föddes i en kull med två valpar den 10 september 2001. Du levde ditt liv som en glädjespridare, du var alltid lika glad vem du än traffade. Alldeles för tidigt togs du ifrån oss för att gå över regnbågen där din bästa kompis Dusty väntade. Du orkade inte mera,din lilla kropp bröts ned av sjukdomen du bar på, dina njurar höll på att ge vika och det fanns ingen mera hjälp att få. Du har det bra där du är nu lilla Rasmus.

Din bror Elvis lever vidare med diagnosen Cushingsjukdomen, han är starkare och förhoppningsfullt så klarar han av några månader eller år till.
Läs om Elvis här

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Till minne av Rasmus

  1. Alltid lika sorgligt att mista vänner… ibland kan man gråta mer över ett kärt djur än över människor – låter kanske grymt men har hört också några andra säga så… Kram i er sorg!

    • Susann skriver:

      Tack för dina fina ord. Jag är nog en sådan person som gråter mera då mina hundar dör än då en kär vän dör, eller så samlar jag allt inom mig och gråter ut det då en hund går bort.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.