Leptospiros härstammar från en infektion med leptospira mikroorganismer. Den drabbar många arter och kan överföras till människor. Hos hundar finns det två huvudtyper (serovarer): Leptospira icterohaemorragiae och Leptospira canicola. Dessa sjukdomar är endemiska över hela världen och speciellt i fuktiga delar och där det finns stora hundpopulationer.

Diagnosen Leptospiros ges efter en undersökning av hunden. Symtomen är ganska karakteristiska. En laboratorieanalys kan upptäcka leptospirer i blodet innan sjukdomens åttonde dag, samt i urinen efter detta datum. Diagnos genom testning av antikroppar är inte möjlig förrän efter den tionde dagen.

Hundar kan smitta ned sig själva eller varandra genom bitande, slickande eller genom att de kommer i kontakt med döda djur. Flod- eller sjövatten samt objekt som träffats av urin kan leda till indirekt smitta. Leptospirer kommer in i kroppen via slemhinnor eller via hudskador. Smittkällor omfattar exkrementer och sekret från smittade djur, blod i ett tidigt infektionsskede samt urin flera månader efter den åttonde dagen. Hundar som lider av mindre akuta och kroniska former av sjukdomen kan behandlas med viss antibiotika. Förebyggande hygien omfattar att man undviker förorenat vatten, bekämpning av gnagare (värddjur) samt desinficering av egendom. Vaccin finns och ger en ganska hygglig immunitet under en maximal period av 1 år, så det bör användas inom högriskområden.

Leptospiros kan överföras från hundar till människor, som sedan utvecklar en gulsot som liknar den som uppträder hos hundar.

Artikeln är hämtad från Royal Canin (får ej kopiera)

Vill du läsa mera om Leptospiros så finner du info på Jordbruksverket