Hundvalpen mötte sitt öde i lodjurets klor

En 8 månaders gammal hundvalp av rasen Finsk spets fick sätta livet till då hon blev attackerad av ett lodjur. Hundvalpen Foxa var ute med matte i skogen då hon plötsligt stötte på ett lodjur som skulle bli Foxas öde. Foxa revs till döds av lodjuret. Jag kan bara tänka mig hur förskräckligt det måste vara att få se sin hund dödas på ett så grymt vis.

Så här beskriver ägaren lodjursattacken till NSD: – Jag var ute och jagade fågel med henne. Det har jag gjort flera gånger tidigare i höst. Plötsligt började hon skälla aggressivt och efter en stund hörde jag att det var slagsmål 200 meter bort. Jag sprang mot platsen, skrek och visslade, men såg inget när jag kom fram, berättar Gunilla Falk.
– Efter en stund hörde jag hur valpen skällde på andra sidan en stor myr. Sedan blev det tyst.
Gunilla Falk förstod att det gått illa för valpen och ringde sin man. Hon gick över myren, men hittade inte valpen.
Gunnar Falk hämtade valpens mamma Speja och när de kom hittade Speja snabbt sin valp.
– Hon satt och skällde vid den döda Foxa som hade bitmärken på halsen och magen uppriven, säger Gunilla Falk.

Fakta Finsk Spets

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 svar på Hundvalpen mötte sitt öde i lodjurets klor

  1. Tiipa skriver:

    Fruktansvärt tråkig händelse! Men varför tar man risken att släppa lös sin valp på långt avstånd i en skog där det finns lodjur?? Den hade knappast någon chans att kunna försvara sig själv….

  2. Gunilla Falk skriver:

    Förklaring till Tiipa!Hej Tiipa.Foxa var 8 mån. finnspetsen är mycket tidig i sin utveckling, så man börjar skogsträna den tidigt.När man jagar fågel så ska hunden söka ut ca:400-500 meter, det lär man den under injagning, den ska med jämna mellanrum (5-15 min.)komma in till hundföraren.Lodjur är normalt inte något att vara rädd för, den är mycket skygg.Vad som har hänt när det gick så här illa kan man bara spekulera om.Jag är klart medveten om att det innebär en viss fara att jaga med hund i skogen, det jag har varit mest rädd för är dock örnen, örnar tar många hundar.Jag älskar mina hundar, de lever inomhus med familjen (ingen hundgård), jag utsätter dem inte för onödiga risker, jag tränar dem i lydnad, miljöträning, spår osv.Jag skriver detta för att ni ska förstå att även om jag är jägare så är det hunden som står i fokus,ibland tror jag att det är en utbredd uppfattning att vi jägare bara är ute efter bytet och hundarna bara ett hjälpmedel.Tvärtom – för mig är det träningen och samvaron med hunden som är det viktigaste.De flesta timmarna ute i skogen innebär naturupplevelser, fotning, mysiga stunder vid elden med god mat till både mig o hundarna. Jakten är bara en bonus, en väldigt spännande sådan.Hoppas att du bättre förstår ….En missförstådd jägare, med älskade hundar / Gunilla Falk

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.