Här kommer några foton från olyckan som jag skrev om i förra inlägget, där min häst gick ner sig i leran och räddades av några duktiga brandmän. Jag läste om hunden som räddades ur ett gryte och mina tankar gick då till min häst som räddades ur en djup sjö av förädisk lera.

Min häst Hessu hade varit försvunnen över ett dygn då vi fann honom liggandes nedsjunken till öronen i en igentorkad liten sjö. Han hade troligen kommit ifrån flocken på betet och letat sig till ett vattendrag, men haft oturen att gå ner sig i leran. Man kunde tydligt se hur han hade kämpat och kämpat men inte kunnat ta sig upp utan sjunkit allt längre ner i lerbotten. Hessus krafter höll på att ta slut, han låg där med slö blick och till synes livlös då vi fann honom. Jag vågade inte hoppas på att han skulle överleva utan trodde att vi aldrig skulle kunna få upp honom, men tack vare grävmaskinsägaren Sune Eliason och de duktiga brandmännen så kunde Hessu räddas ur sin ”lergrav”. På bilden har man grävt sig in under Hessu och placerat vattenslangar runt hans mage, för att med grävmaskinen kunna lyfta upp honom ur leran. Alla som någongång har trampat med sin fot i lera vet att man sitter fast som i en ”sugkopp”, tänk er då en häst som väger ca 700kg, vilken enorm belastning det skulle bli på hästens mage vid lyftet. Veterinären visste inte om Hessu skulle klara det men det var vårt enda hopp att få upp honom levande.

Här har vi kommit en bit påväg, man vågade inte lyfta för fort för det fanns en stor risk för att Hessu skulle skada sina inälvor av den stora påfrestningen som lyftet utgjorde på hans kropp.

Hessu kände fast mark under sina hovar, men han var allt för medtagen för att kunna stå upp själva så vi fick sänka honom försiktigt och låta honom vila innan han klarade av att ställa sig upp. Han hade trots allt kämpat i leran uppskattningsvis över ett dygn. Jag vågade inte andas ut ännu men var lycklig över att allt hade gått bra hittills.

Hessu återhämtade sig otroligt fort, här ser ni honom bara några dagar efter olyckan, han längtade efter att få komma ut och var full av energi då jag skulle rida honom första gången.

Några veckor efter olyckan var stallägaren på solsemester och fann då denna skapelse på en strand, hon tänkte ju genast på Hessu som genom ett under hade räddats från sjöbotten.

Den 9 åriga tjejen som fann Hessu liggandes begraven i leran, fick för övrigt ta emot ett pris på Horse Show i Helsingfors för sin insats. Detta sändes live på TV, så min Hessu blev en kändis men det höll på att kosta honom livet.

Som ett litet tillägg måste jag berätta om Hessus och de andra hästarnas upptåg några veckor tidigare. Där blev jag och de andra hästägarna kändisar mot våran vilja. Med Hessu i spetsen hade hästarna tröttnat på sitt bete och begett sig till den närliggande golfbanan, man brukar ju säga att gräset är grönare på andra sidan staketet. Våra hästar hade trampat på 9 greener, ovan kan ni se en av greenerna, ni kan bara gissa vilket skadeståndskrav vi höll på att åka på! Tro det eller ej men vi klarade oss ur det hela med alla våra sparpengar i behåll…..golfbanan fick nämligen sådan stor uppmärksamhet i media så att besöksantalet på spelare gick upp rejält vilket gav golfbanan ett stort uppsving och det hela täckte därmed alla skador som våra hästar hade förorsakat. Snacka om en tur i oturen sommar. Måste tillägga att det var sista sommaren som mina hästar gick hos den betesägaren.