Våra svenska hundraser – ett levande kulturarv


Skriven av Åsa Lindholm

Idag har vi hundar mer som sällskap än jakthjälp och boskapsvaktare. Det gör att vissa av de svenska, urgamla raserna har svårt att överleva. I boken Svenska hundraser – ett kulturarv berättar Åsa Lindholm deras historia.

Hunden som djurart är långt ifrån utrotningshotad. Men trots att vi i Sverige ständigt verkar sätta nya rekord i antal nyregistrerade hundar, är framtiden oviss för somliga av våra inhemska raser. Gotlandsstövaren som används för jakt på hare och räv och mest förekommer på Gotland går till exempel en oviss framtid till mötes.

 -Ja, i och med att allt färre ägnar sig åt den typen av jakt kanske det i framtiden inte längre finns något användningsområde för en sådan ras, säger Åsa Lindholm som under två års tid fördjupat sig i de svenska hundraserna.

Hunden i ny funktion

Eftersom hunden i Sverige varit arbetande och fyllt en funktion som väktare, vallare eller jägare har förändrade mönster i samhället också satt sina spår i hundbeståndet. En förändrad djurhållning med färre lösgående djur blev den numera utdöda dalbohundens dödsstöt.

-Dalbohunden var en stor, mastiffliknande hund som är mycket mytomspunnen. Vi har ju inte haft någon annan så stor och kraftfull svensk ras och de sista försvann för ungefär hundra år sedan, berättar Åsa Lindholm. Läs hela artikeln på Norrbottens Kuriren

Fakta:

Här är de svenska hundraserna:

Svensk lapphund
Västgötaspets
Dansk/svensk gårdshund
Jämthund
Hälleforshund
Svensk vit älghund
Hedehund
Smålandsstövare
Schillerstövare
Hamiltonstövare
Gotlandsstövare
Drever
Norrbottenspets

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Våra svenska hundraser – ett levande kulturarv

  1. Anita skriver:

    Jag stöttar de inhemska raserna. Äger en Norrbottenspets :-)En Hälleforshund tror jag att jag kanske köper någon gång i framtiden 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.