Alla vet vi att de flesta människor reagerar med rädsla på insekter, ormar och andra kräldjur, medan man gärna vill kela med goa mjuka hundvalpar eller kattungar. Forskarna har kommit fram till att detta är medfött.
Vår hjärna är förprogrammerad att värja oss från faror, genom att visa rädsla för djur som kan skada oss. Studien visar att amygdalan – en äldre, primitiv del av hjärnan är inställd på att känna igen djur. Under studien kunde man konstatera att amygdalan inte reagerar på tex döda ting som byggnader utan bara på djur. Men den reagerade även på bilder av fantasifigurer som liknar djur, det hade jag kunnat berätta utan tester, för ser jag en bild på en spindel så ryser jag av obehag.
Det handlar inte bara om farliga djur, hjärnan reagerar även på söta härliga hundvalpar och kattungar. Amygdalan är en del av det vi kallar reptilhjärnan, det vill säga de allra äldsta och mest ursprungliga delarna av hjärnan där vi processar de mest grundläggande av våra känslor – såväl negativa som positiva. Nästa studie blir att bevisa ifall andra djur fungerar som vi, om det är därför katter reagerar på hundar osv.
Amygdalan är en äldre, mer primitiv del av vår hjärna. Den räknas ibland in i det som kallas reptilhjärnan, det vill säga de delar som styr flykt, försvar och andra grundläggande drifter. Hit hör i första hand hjärnstammen.
Amygdalan har en central roll vid känslor som rädsla, skräck, ursinne, och så vidare. Den är också viktig för att vi ska kunna minnas känslomässiga händelser och upplevelser.
Enligt den nya studien reagerar den högra delen av amygdalan starkt vid åsynen av djur, men inte människor. Detta tros vara ett resultat av vår evolutionära historia där djuren spelat en avgörande roll, som byten eller som farliga fiender.
Källa: Nature Neuroscience (TT)
Vi är programmerade att gilla söta djur
