Hundkorv, kattfilé och köttraditioner

Vad vet vi sekulariserade stadsbor om ett helt annat, vad vi skulle kalla ett ”råare” liv? Kan vi verkligen ta på oss rollen att döma? Rätt eller fel? Vilka djur är ”mer moraliskt ätbara”Många med mig har säkert mått rent fysiskt illa av att läsa i Metro att schweizare gör hundkorv och kokar katter – helt lagligt:

Under andra världskriget när det var matbrist gjorde man korv av hundkött och tillagade katter som kaniner. Det är en tradition som har stannat kvar hos vissa bönder i dalgångarna.” Kattkött jämställs med kaninkött..

Men många i Sverige köper fortfarande det billigaste tamköttet från länder där djuren genomlidit väldigt plågsamma liv och långa stressande slakttransporter. Vi alla har väl sett de fruktansvärda bilderna från djurhållningen i Danmark och i andra europeiska länder? Och fotona från Asien med över 50(?) hundar inträngda i samma bur innan avlivning/slakt. Asien är inget särfall för inse – det påminner om den grymmare delen av djurhållningen i Europa.

Om man nu ska äta kött så anser jag att vilt är ett köttalternativ som håller både ekologiskt och etiskt för att bytesdjuren levt ett naturligt fritt liv. Likaså renen som ekologiskt lever helt fritt i sin naturliga arktiska miljö, inte ges några fodertillskott, men ger mer omegaoljor än lax.

Man kan i samma veva fundera på om hundarna och katterna som ännu används som människomat på vissa avlägsna bondgårdar i Schweiz levde bra liv innan sin död? Troligtvis, så ja, sprang omkring fria med artfränder och andra.

Den traditionen i artikeln ovan är ju inte särskilt gammal, bara en-två generationer bakåt. Det kommer säkert att förbjudas att slakta hund och katt för mat, eftersom en majoritet inte kan ens föreställa sig att äta vissa djur, som sällskapsdjur. Det är ju inte ens nödvändigt idag!

Under krig och matbrist så äter man förstås i nöden allt som går att äta, men ofta inom vissa gränser. Min, Victorias mor fick under andra världskriget i England se sin kära kanin hamna på matbordet. Hon fick gå runt och tigga mat hos mer välbeställda släktingar och fick gå till slaktaren för billigt hästkött. Kanske en delikatess för vissa i Frankrike, men inte i England. Då åt inte mamma middagsköttet, medan bröderna, som inte fick veta för att de inte stod i köket, var lika stora i maten som alltid. 

De flesta som genomlidit sådana desperata förhållanden återgår troligen till sin föregående mathållning så fort de kan. Att det  händer än idag i Centraleuropa – även om det verkar vara rätt så ovanligt – handlar kanske om nostalgi? Eller att bönder helt enkelt är pragmatiker och mer vana vid att ha känt sin mat vid namn? Vad vi skulle kalla ”mer hårdhudade” medan de ser det hela praktiskt.

Seth har ett kalvskinn i källaren, som en gång hette Alfred. Som barn ”fick” Seth tjurkalven som sin när den börjat stå på benen. Seth jobbade hårt i familjens lantbruk. Guldkanten var att t.ex dressera gårdens grisar. Och Alfred – så gott det nu går med en tjurkalv. Alfred följde Seth som en hund. Men Seth hade inte förstått att Alfred bara skulle vara ”hans” tills det var dags för slakt. Seth har berättat att han grät ännu mer än vanligt under den höstslakten.

Han fick sedan Alfreds skinn – ganska makabert och okänsligt mot ett barn! Men livscykler har ofta en helt annan innebörd på bondgårdar än för oss som handlar anonymt kött i affären. Det är en hård verklighet som knackar på hos oss när vi läser att de djurarter som vi tar till oss som familjemedlemmar är mat för andra.

kalbHaltung

Länkar för mer ”kött på benen” inom ämnet – för de intresserade: 

Daily Mail, UK: Farmers in Switzerland routinely EATING cats and dogs with their meals:
”The favourite type of meat comes from a dog that is related to the beefy Rottweiler. There’s nothing odd about it’, a farmer told the paperMeat is meat. Construction workers in particular like eating it.”

Taboo food and drink/Wikipedia – några orsaker till mat-tabun, religiösa, av tradition eller hälsoskäl, som att svinkött inte tål varmt väder och övrigt:
”Dog meat is eaten, in certain circumstances, in Korea, Vietnam, and China, although it is nowhere a common dish.”
Environmentalismethical consumerism and other activist movements are giving rise to new taboos and eating guidelines. A fairly recent addition to cultural food taboos is the meat and eggs of endangered species or animals that are otherwise protected by law or international treaty. Examples of such protected species include some species of whales, sea turtles, and migratory birds.”

Konsumtion av hundkött i världen/Wikipedia.
Men jag vet inte om det är sant eller falskt:
”Dog meat has been eaten in every major German crisis.. ”
”Dog meat has been prohibited in Germany since 1986.”
”The production of food from dog meat for commercial purposes such as selling, is illegal in Switzerland, however, farmers are allowed to slaughter dog and cats for personal consumption.”
”Eating dog meat, in common with most European societies, is considered entirely taboo and has been for many centuries outside of times of scarcity such as sieges or famines.”
”During the Siege of Paris (1870–1871), there were lines at butcher’s shops of people waiting to purchase dog meat. Dog meat was also reported as being sold by some butchers in Paris, 1910.”

Hundköttsbutik i Frankrike år 1910 - fyra år innan 1:a Världskriget började.
Hundköttsbutik i Frankrike år 1910 – fyra år innan 1:a Världskriget började.

Från bloggen; forskningsteorier om varför vi kan:
Äta ko men inte hund?

Inlägg skrivet av Victoria, bloggredaktör på Stehs blogg



Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera