Hundar förolyckas och ägarna letar ”syndabockar”

Hunden Molly kopplades lös under en promenad och försvann, hittades senare död i en öppen brunn. Hunden Tyra rymde från inhägnaden och blev överkörd och dog. Hundägarna letar ”syndabockar” för att döva sin sorg och sitt samvete.

Människan är funtad så att det är mycket lättare att leta svar utanför sig själv, att skylla ifrån sig för att inte behöva ta ansvar för sina egna handlingar.Mollys ägare skyller på markägaren vars brunn stod öppen, Tyras ägare skyller på bilisten som körde över hennes hund.

För nästan 20 år sedan förlorade jag min allra första egna hund i en fruktansvärd olycka. Hon var mitt allt, mitt liv min glädje mitt hopp.

Jag hade precis kommit hem från ett 13 timmars arbetspass, trött och ville bara lägga mig för att gå upp igen och på ett nytt skift om 8 timmar. Hemma på gården möttes jag av min familj och min älskade hund, det var sent och mörkt ute och det regnade. Vi hälsade och gick in, väl inne inser jag att hunden fortfarande var kvar ute, jag rusade ut, fick se min hund som stuckit iväg till andra sidan gatan. I ren instinkt ropar jag på henne och hon kommer glatt springandes emot mig, i samma stund ser jag bussen komma med hög hastighet. Hon hade aldrig någon chans, hon träffades av framdäcket och dog omgående.

Jag sprang fram till henne och såg att hennes huvud hade lossnat från hennes lilla kropp, det hängde bara kvar i några centimeter hud. Jag lyfte upp hennes fortfarande varma kropp medan blodet forsade ned över mina kläder bar jag henne in på gården. Tårarna sprutade, jag var i chock och helt otröstlig. Jag tog en spade och begravde hennes kropp medan hon fortfarande var varm.

Väl inne ville jag inte förstå att hon var död, tänk om jag begravt en levande hund! Jag grät hela natten, klädde på mig och åkte till jobbet. Tårarna rann envist hela dagen, jag försökte sjukanmäla mig men det passade inte min chef så jag tvingade mig att stanna 13 timmar på jobbet med skuldkänslor och en saknad större än jag någonsin tidigare upplevt.

Jag ringde polisen, som senare pratade med busschauffören, han hade inte ens sett hunden. Jag förstod ju att det var mitt fel, jag har fortsatt att anklaga mig själv för min första hunds död i alla dessa år.

Jag fick en dyrbar läxa, jag förlorade det jag älskade mest men jag lärde mig att aldrig aldrig chansa och låta en hund utsättas för mitt slarv. Inhägnaden vi haft sedan dess är absolut säker, det finns inga kryphål, jag kollar av den dagligen, ingen hund skall behöva dö för att jag har slarvat.

04a17839ca2a50a26b9820436795a5eb


Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hundar förolyckas och ägarna letar ”syndabockar”

  1. yorkielove skriver:

    En sån tragisk berättelse!
    Tyvärr inte så ovanlig.
    Det måste ändå ha varit en lycklig hund, som såg dig och dog ögonblickligt, utan att behöva uppleva någon smärta, som du fick.
    Min hund blev biten av en främmande hund, togs till vererinär. Jag skulle hämta honom efter några timmar. Jobbade med patienter, som jag ansåg att jag inte kunde svika. Min hund vaknade upp, men jag var inte där. Han lade sig ner och dog.
    Jag känner att han kanske överlevt om jag funnits där.
    Nu försöker jag ”gottgöra” det genom att aldrig sätta mitt jobb före mina hundar. Jag glömmer det aldrig.

    • dognewss skriver:

      Så ledsamt – jag valde också jobbet en annan gång framför en valp som mådde dåligt lämnade in honom hos veterinären istället för att själv stanna hemma med honom, han fick stress diarré och avlivades senare pga han aldrig återhämtade sig efter diarrén. Han hade troligen levt idag om jag stannat hemma. Man prioriterar fel ibland men man lär sig av sina misstag – Kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.