Jordbruksverket ersätter veterinärer med bemanningsföretag. Veterinärer protesterar.
När en veterinär upptäcker en misstänkt insmugglad hund kontaktar de Jordbruksverket för att få råd om hur de ska gå vidare. Detta för att hindra eventuell smitta av farliga sjukdomar som rabies.
Men efter en omorganisation på Jordbruksverket kommer veterinärerna först och främst fram till bemanningsföretagsanställda som fyller i ett standardformulär. Tidigare kom veterinärerna fram till sakkunniga legitimerade veterinärer.
”Vi riskerar rabies när Jordbruksverket sparar”
”Vi riskerar att drabbas av såväl stora kostnader som mänskligt och djurbaserat lidande om okunniga råd resulterar i allvarliga smittoutbrott”, skriver företrädare för Sveriges Veterinärförbund och Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap.
Sveriges veterinärförbund skrev en debattartikel i ämnet där de är oroliga för att veterinärerna och andra tjänstemän slutar ringa till myndigheten när de ändå upplever att de inte får den hjälp de behöver.
Jordbruksverket svarade att man inte ser problemet med det nya systemet, skriver atl.nu
Rabies
Rabies orsakas av ett virus som är relativt känsligt och förstörs snabbt utanför det infekterade djuret. Alla varmblodiga djur inklusive människa är känsliga för rabies. Mottagligheten för rabies varierar dock. Räv har en extremt hög mottaglighet medan katter och hundar, samt nötkreatur, får och getter, har en måttlig mottaglighet för sjukdomen.
Praktiskt taget alla djur som smittas av rabies blir successivt förlamade och dör. Rabies förekommer i hela Afrika, Mellersta Östern, Nord-, Central och Sydamerika, samt i stora delar av Asien. I Europa förekommer rabies bara i de östra delarna, med undantag för några få fall varje år som förs in i Medelhavsländerna med djur som smugglats in från framför allt Afrika. Sverige, Norge, Danmark och Finland är fria från sjukdomen.
Så sprids rabies
Rabiesvirus överförs via infekterad saliv, nästan alltid genom bett eller slickningar av ett rabiessmittat djur. Saliven från ett smittat djur innehåller virus endast en kort tid, oftast mindre än tio dagar, före insjuknandet samt under själva sjukdomen. Smittämnet förstörs lätt av fettlösliga ämnen, t.ex. såpa och sprit, samt av jod och ultraviolett ljus.
Viruset sprids från platsen för bettet via nervbanorna till hjärnan där det orsakar inflammation. Tiden från det att ett djur smittats tills dess att det visar symtom varierar mellan tio dagar och flera månader. Inkubationstiden sägs vanligen vara cirka 6 månader. Sjukdomen har en dödlig utgång. Djuren avlider vanligtvis inom tio dagar från det att de första sjukdomstecknen ses.
Källa: Jordbruksverket