Vad är vitsen med assistanshundar, och varför beviljas de så sällan av kommuner och landsting inom ramen för socialtjänst- och hälso- och sjukvårdslagen? Här svarar Malin Ekman Aldén, generaldirektör för Myndigheten för delaktighet, på fem frågor om de nyttiga djuren.

Vilken är den största nyttan med assistanshundar?

– Framför allt att de kan bidra till att ge en person ett mer självständigt och oberoende liv med bättre livskvalitet. För ett barn som har epilepsi kan en hund som varnar när man får en kramp exempelvis innebära att man ändå kan sova i sitt eget rum. För en person som har svaga muskler kan stödet från en hund innebära att man självständigt kan fortsätta handla eller göra andra fysiska aktiviteter som man annars hade behövt få hjälp med. För en person med psykisk ohälsa kan en hund bidra till att vidmakthålla struktur och ordning i livet, minska ohälsan och behovet av medicinering.

Vem behöver en assistanshund?

– Den bedömningen måste brukaren göra själv men givetvis i samspel med professioner som exempelvis arbetsterapeuter eller fysioterapeuter. Det måste så klart finnas ett behov i botten, men också ett intresse och en förmåga att ta hand om en hund.

Är det bara vid fysiska sjukdomar och nedsättningar som en assistanshund kan vara till hjälp?

– Nej, det kan även gälla vid psykiska, kognitiva och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns exempel på barn med autism och som ofta rymmer där en tränad assistanshund kan bidra till att hålla ordning men också varna när utflykten blir för omfattande. För föräldrarna innebär ju det en mycket större trygghet och för barnet en kraftigt ökad rörelsefrihet och självständighet. För en person med psykisk ohälsa eller kognitiv problematik kan en assistanshund skapa mening och struktur i livet och vara en förutsättning för att hen över huvud taget tar sig ur sängen på morgonen.

De assistanshundar som finns i dag har brukarna och deras familjer skaffat för egna pengar. Varför har ännu inga hundar bekostats av kommuner och landsting?

– Jag tror att kunskapen om hundarna och vilken nytta de kan göra fortfarande är låg bland biståndshandläggare, förskrivare och annan rehabiliteringspersonal. De analyser som gjordes i den försöksverksamhet kring service och signalhundar som regeringen bekostade under tre år visar att det inte finns några hinder i hälso- och sjukvårdslagen eller socialtjänstlagen att bevilja denna typ av hund som insats eller hjälpmedel. Det kan dock vara så att det här är en främmande eller kanske ny fågel i landstingens och kommunernas stödutbud och att de inte riktigt hittat formerna för att hantera hundarna i sina bistånds- eller hjälpmedelsverksamheter.

En assistanshund kan kosta flera hundra tusen kronor att köpa in. Hur påverkar det möjligheten att en kommun eller ett landsting beviljar insatsen?

– Det är möjligt att somliga upplever att inköpskostnaden är hög för dessa hundar. Utvärderingen visar dock att denna investering snabbt kan betala sig eftersom behovet av andra stödinsatser kan minska. Eftersom assistanshundar också på ett så påtagligt sätt förbättrar livskvalitet och hälsa hos sin ”hundförare” är ju detta också en mycket påtaglig effekt av investeringen. Vi människor är olika individer oavsett om vi har eller inte har en funktionsnedsättning. För vissa är en assistanshund den mest träffsäkra stödinsatsen. Mycket forskning stödjer också att djur har en påtagligt positiv hälsoeffekt på oss människor. Om man kan kombinera detta vetenskapligt belagda fakta med specialträning utifrån förares unika behov så säger det sig själv att en assistanshund för många kan vara nyckeln till ett aktivt och delaktigt liv.

Läs mer: Assistanshunden skapar nytta och värde

Läs mer: Assistanshunden Sune lugnar Åsa