Möt Liam med diabetes och hunden Mojo, som är bättre än de tekniska mätinstrumenten

Vi fick ett brev från Bayer som berättar om Liam, en liten pojke som har diabetes, och hans hund Mojo. För att veta när Liam ska ta sitt insulin har Mojo tränats upp. Mojo är till och med bättre än de tekniska mätinstrumenten!

Bayer jobbar ihop med Svenska Service- och Signalhundsförbundet http://www.soshund.se/ där dessa hundar tränas upp. Nedan kan ni läsa lite ur ett brev som Liams mamma skrivit och som beskriver det svåra livet med diabetes och hur hunden har gett familjen så mycket.Vi har kortat ned det långa fina brevet.

På länken här kan du se alla filmer om Liam och Mojo.

Hej,

Jag heter Sofia Sundström och vill berätta lite om mig och min familj.

Mojo (en av våra labradorer) och jag har för ett par veckor sedan klarat lämplighetstestet hos Svenska Service och Signalhundförbundet och är nu redo att påbörja utbildningen av Mojo till familjens diabeteshund.

Min son Liam är nu 7 år. Han fick diabetes typ I när han var nästan 2 år gammal. Det var en fredag natt som symtomen blev så tydliga. Liam vaknade, blöjan var tung av kiss och han var törstig. Han svepte ett stort glas vatten och en stund senare var blöjan lika våt och tung igen. Jag googlade och det enda som kom upp var diabetes. Att vårt barn skulle fått någon obotlig livslång sjukdom fanns inte i våra tankar. Liams pappa Johan och jag bestämde på lördag förmiddag att jag skulle ta Liam till vårdcentralen på måndag . Vi tyckte att det var bäst att någon tittade på honom men vi trodde att vi skulle få höra att det inte var någon fara och övergående.

Så blev det inte. På vårdcentralen mätte de hans höga blodsocker och Liam och jag skickades direkt till Västerås med sjuktransport. Känslan av förtvivlan och maktlöshet som jag kände över att inte ens våga ge Liam något att äta där han satt bredvid mig i bilen och nu var hungrig, går inte att beskriva. Den närmsta tiden följde fler förvirrade och frustrerade känslor. Att nu vara i sjukhusets ”trygga famn” med dropp, läkare och sjuksköterskor och ändå försöka förstå att Liam aldrig kommer att bli frisk. De få insulinproducerande betaceller som han ännu hade kvar skulle också slås ut för ingen vet idag hur vi kan stoppa immunförsvarets attack.

Idag har vi på ett sätt lärt oss att leva med diabetesen. Såklart finns alltid den extra oron och det krävs alltid extra planering men det är så livet ser ut. Det som gör ondast är att se hur Liam påverkas av svängningarna i blodsocker. Se hur humöret och energin varierar med hur hans värden ligger.

Min tanke med att göra Mojo till diabeteshund är att stärka vår känsla av trygghet. Ju större Liam blir desto mer förstår han konsekvenserna av diabetesen. Jag vill mildra den oro som alltid finns med. Risken finns alltid att värdena rasar och Liam behöver snabbt få upp dem igen. Hundar känner av svängningarna i blodsocker tidigare än tekniska mätare och kan då häva ett lågt värde tidigare. Det innebär att Liam slipper både de lägsta dalarna och de högsta topparna. Hunden är en extra hjälp för att upptäcka att blodsockret sjunker. Förutom att de låga värdena kan vara livshotande så påverkar svängningar upp och ner i blodsockret inte bara det psykiska välbefinnandet utan det påverkar även blodkärlen. Dessutom betyder hundens närvaro väldigt mycket. Känslan av att hunden alltid finns där och de starka band som finns mellan människa och djur blir förstås ännu starkare i en sådan här situation. Det är extra betydelsefullt i extrema situationer, till exempel när han är låg och mår dåligt och känner en stark oro. Då är hundens sällskap ovärderligt! När han känner att han inte är som alla andra minskar känslan av ensamhet när han faktiskt är två tillsammans med hunden, det blir ”du & jag”.

Vi föräldrar bär såklart alltid, dygnet runt, den här extra oron. Vi mäter blodsockret i snitt 11 gånger per dygn. Såklart när Liam ska äta men också för att kontrollera och justera. Liam har sedan debuten haft en insulinpump Medtronic MiniMed och sedan sensorn Libre blev tillgänglig så har Liam haft den. Nålen till pumpen byter vi varannan till var tredje dag och sensor byts var fjortonde dag.

Mojo kommer att bidra på fler sätt till känslan av trygghet. Liam kan sova gott utan att känna sig rädd för att bli låg när han sover, hamna i koma och inte vakna, utan känna att Mojo finns där och väcker oss om det behövs. Jag är också säker på att Liams självständighet och frihet blir större när Mojo finns och håller ett vakande öga på honom. Jag känner mig tryggare om jag är borta en stund, eller om Liam är borta och Mojo kan vara med. Det ger Liam mer egentid och det behöver han få ju äldre han blir.

Hundar är mitt stora intresse och jag har varit aktiv i Norbergs lokala kennelklubb både som instruktör och i styrelsen under flera år.

Sedan Liam fick sin diabetes känner jag att jag vill göra vad jag kan för att underlätta vardagen inte bara för oss utan också för andra människor. Jag kommer att utbilda mig till tränare hos Svenska Service och Signalhundförbundet parallellt med att vi utbildas tillsammans med Mojo. Jag känner mig så lycklig över att få möjligheten att använda kunskap från mitt stora intresse för att göra ett viktigt arbete som hjälper andra.

Tack för att ni lyssnat på vår historia!

Med vänliga hälsningar Sofia

04a17839ca2a50a26b9820436795a5eb.jpg

 

Logga fodax med texten 100%25 naturligt färskfoder från Småland.jpg

DOG NEWS Sveriges största hundblogg




Husdjur

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.