Hundar med i graven – dröm eller snart verklighet i Sverige? |

Ska hunden få följa med husse och matte in i evigheten?

I år ligger en ovanlig men djupt berörande motion på bordet för kyrkomötet. Den handlar om något som många hundägare burit i hjärtat, men sällan vågat säga högt: möjligheten att få vila tillsammans med sin älskade fyrbenta familjemedlem när livet tar slut.

Marcus Romedahl, ledamot för Fria liberaler i Svenska kyrkan (Fisk), föreslår att Svenska kyrkan ser över förbudet mot att kremerade husdjur placeras i människors gravar. Idag finns nämligen en juridisk gråzon – lagen förbjuder det inte uttryckligen, men ett beslut från Länsstyrelsen i Västmanland har blivit vägledande: djur hör inte hemma i gravar avsedda för människor. Motiveringen? Det anses strida mot ”allmänna pietetskrav och rådande moraliska värderingar”.

Men vems värderingar handlar det om? Är de verkligen de samma idag som för 50 år sedan?

Kärlek som går bortom artgränser

Den som har delat sitt liv med en hund vet att bandet inte går att beskriva i juridiska termer. Våra hundar är familj, följeslagare, tröst och villkorslös kärlek. Att neka människor möjligheten att i döden förenas med sina älskade djur kan kännas hjärtlöst. Det handlar inte om att likställa hund och människa i alla avseenden, utan om att respektera relationen och den känslomässiga betydelsen.

Etikprofessorn Susanne Wigorts Yngvesson ställer sig bakom motionen just av den anledningen. Hon menar att frågan rör pastoral omsorg – en möjlighet att möta människors sorg på riktigt.

Uffes sista vilja

När artisten och skådespelaren Uffe Larsson gick bort 2009 hade han en sista önskan: att få vila tillsammans med sina hundar Ossian, Douglas, Lennart och Julia. Han hade sparat deras aska i urnor, redo för den dag då de skulle återförenas. Sambon Lillemor Torsslow bröt mot reglerna och fann en begravningsentreprenör som hjälpte henne. Efteråt har hon berättat att mängder av djurägare hört av sig – ofta äldre och ensamma – som önskat samma sak.

Hur många människor har i tysthet gjort likadant, i hemlighet, för att hedra den sista viljan hos en älskad?

Blicken utanför Sveriges gränser

I både Hamburg och Milano finns redan kyrkogårdar där man kan vila bredvid sitt djur, inom tydliga ramar. Varför skulle Sverige inte kunna erbjuda samma möjlighet? Det handlar inte om att varje kyrkogård ska bli en djurkyrkogård – men om att ge valfrihet.

Frågor återstår förstås: vilka arter ska omfattas? Hur ser de praktiska lösningarna ut? Men om andra länder hittat fungerande modeller borde vi också kunna göra det.

En fråga om omsorg, inte människovärde

Många minns Hasse ”Kvinnaböske” Anderssons sång Änglahund. Den visar hur djupt frågan berör oss – vi vill tro att våra hundar väntar på oss även på andra sidan. En liten urna med aska från en trogen labrador, en siameskatt, eller en papegoja tar knappt någon plats i jorden. Men för den som älskat och sörjt är skillnaden oändlig.

När regler för begravningar inte längre speglar människors verklighet och känslor, då är det dags att se över dem. Att öppna för gemensamma gravar är inte att rucka på människovärdet – det är att visa respekt för de relationer som gett livet mening.