Varför försöker vissa hundar instinktivt samla ihop både familj och förbipasserande under promenaden – medan andra verkar helt ointresserade av både bollar, fåglar och omgivning? Många svarar snabbt: ”Det sitter i rasen.”

Men modern forskning visar att sanningen är betydligt mer nyanserad.

Forskare vid Harvard menar nu att det vi ofta tillskriver ras i själva verket hänger ihop med hur hundens hjärna är uppbyggd, hur stor hunden är – och hur den har formats av sin miljö.

Hunden som evolutionens levande experiment

En av forskarna bakom denna kunskap är Erin Hecht, biträdande professor i human evolutionär biologi vid Harvard University. Hon leder det så kallade Canine Brains Project, där hundar används som ett unikt sätt att förstå hur evolution, hjärnstruktur och beteende hänger ihop.

Till skillnad från människor har hundar domesticerats relativt nyligen – för cirka 20 000 till 40 000 år sedan. Samtidigt lever dagens moderna raser sida vid sida med mer ursprungliga hundtyper, som slädhundar och fria byhundar. Det gör hunden till ett ovanligt tydligt exempel på hur selektion påverkar både kropp och psyke.

Redan Charles Darwin beskrev hundar som ett fönster in i evolutionens mekanismer. I dag kan forskare bokstavligen titta in i hundens hjärna och se vad som har förändrats.

Hjärnans form säger mer än rasen

I Hechts laboratorium genomförs runt hundra hjärnskanningar varje år. Dessa kombineras med detaljerad beteendedata från tusentals hundägare. Forskarna jämför allt från jakt- och vallningsbeteenden till hur huvudform och kroppsstorlek hänger ihop med personlighet.

Resultatet är tydligt: många beteenden som vi tror beror på ras är i själva verket kopplade till hjärnans proportioner.

Mer ursprungliga hundtyper – som slädhundar och så kallade village dogs – har ofta en relativt större amygdala. Det är den del av hjärnan som styr känslor, vaksamhet och riskbedömning. För hundar som lever nära men inte fullt integrerat med människor är detta avgörande för överlevnad.

Moderna raser, som avlats fram under de senaste århundradena, har däremot ofta en större neocortex. Den delen av hjärnan är viktig för problemlösning, motorik, inlärning och anpassning till nya situationer – egenskaper som passar väl i ett människostyrt samhälle.

Skallens form påverkar beteendet

Ett annat intressant fynd är hur mycket huvudets form faktiskt betyder. När människor avlar fram extremt korta, runda eller smala skallar förändras inte bara utseendet – även hjärnans struktur påverkas.

– Ändrar man formen på skallen, ändrar man formen på hjärnan. Och det får konsekvenser för beteendet, förklarar Hecht.

Detta kan bidra till att förklara varför vissa hundar upplevs som mer lättstressade, svårfokuserade eller känsliga – helt oavsett rasens ursprungliga arbetsuppgift.

Storleken har större betydelse än man tror

Ett av de mest överraskande resultaten rör hundens storlek. I analyser av data från över 32 000 hundar visade det sig att kroppshöjd ofta förklarade beteendeskillnader bättre än ras.

Större hundar tenderade i genomsnitt att:

• vara lättare att träna
• visa mindre ångestrelaterade beteenden

Mätningarna gjordes med hjälp av C-BARQ, ett internationellt vedertaget formulär för att kartlägga hundars beteende. Resultaten utmanar den vanliga uppfattningen att små hundar är “svårare” på grund av ras – istället kan mycket förklaras biologiskt.

Ingen hund föds färdig – träning är alltid avgörande

Trots tydliga samband mellan hjärnstruktur, storlek och beteende betonar forskarna en viktig sak: ingen hund föds färdigtränad.

– Jag har aldrig hört talas om en hund som automatiskt kan sitt arbete från födseln, säger Hecht.

Arv ger förutsättningar – men miljö, erfarenheter och träning avgör hur dessa förutsättningar faktiskt uttrycks. Det gäller oavsett om hunden är avlad för vallning, jakt, sällskap eller dragarbete.

Därför är din hund precis som den är

Kanske har du en kraftfull hund som helst vill ligga i soffan – eller en liten hund med ett självförtroende som fyller hela kvarteret. Då är du långt ifrån ensam.

Forskningen visar att personlighet hos hund är ett samspel mellan hjärna, kropp, arv och miljö, snarare än en enkel fråga om ras.

Att förstå detta kan göra oss till bättre hundägare: mer lyhörda, mer realistiska i våra förväntningar – och mer respektfulla inför varje hunds unika förutsättningar.

Källa: The Harvard Gazette
Bearbetad och omformulerad för Dognews.se

#hundforskning #hundpsykologi #hundbeteende #hundhjärna #hundpersonlighet #vetenskapomhundar #hundägare #hundkunskap #evolution #träningavhund #Dognews

DOG NEWS SVERIGES STÖRSTA HUNDBLOGG