Leasing av tik slutade i tingsrätten och senare med mord – del 9

Min advokat hade gjort allt för att jag skulle kunna undvika en stämning, men tikägaren ville inte ge sig, hon var fast besluten på att hon skulle vinna i tingsrätten och pressa mig på pengar, pengar som jag inte ägde. Hela historien var helt sjuk, förstod inte tikägaren att ingen tingsrätt i världen skulle kunna döma mig till skadestånd för att jag hade fullföljt ett hyreskontrakt på deras tik?

Trots att jag innerst inne trodde på att jag skulle utgå som segrare i den kommande rättegången så var jag förstås utom mig av oro, tänk om jag trots allt skulle vara tvungen att ersätta tikägaren för något?

Dagarna sniglade sig fram, jag kunde inte tänka på något annat än rättegången. Några dagar innan det var dags att infinna sig i tingsrätten fick jag veta att kennelklubbens advokat skulle vara ett av vittnen för tikägaren. Ett annat vittne var en av den mest kända Pomeranian uppfödaren i Finland. Jag förstod snabbt att jag själv skulle kunna utnyttja båda deras vittnen till min fördel, ju mera jag tänker på saken ju mindre förstår jag tikägarens agerande.

Jag vet inte vart hon ville komma, tydligen var deras brist på pengar så stor att de hade satt hela sin tro till att kunna stämma mig på skyhöga belopp. Men vi befann oss i Finland inte i USA, jag hade inte brutit mot något juridiskt, allt talade för att jag inte skulle kunna bli dömd för något brott. Trots detta fullföljde tikägaren sin stämning mot mig och vi kom att mötas i rätten. Det skulle bli den näst sista gången som jag såg henne i livet.

Det var en solig vårdag i april, snön hade nästan smält bort, man kunde se några smutsiga snödrivor längs gatan annars var det bar mark överallt. Jag letade en stund för att finna en ledig långtidsparkering, förhandlingen kunde trots allt dra ut på tiden tänkte jag. Mitt hjärta bultade och jag kände mig allmänt illamående, jag hade in i det sista hoppats på att motparten skulle dra tillbaka stämningen. Men jag hade att begöras med personer som tydligen inte mådde psykiskt bra, ingen frisk person skulle gå denna väg tänkte jag.

Det var med ytterst stor motvilja som jag på uppmaning av min advokat hälsade på motparten genom att ta dem i handen. Vi förflyttade oss in till rättsalen som var spartanskt inredd, bakom ett stort bord satt domaren och två nämndemän. Vi blev placerade vid ett annat mindre bord och motparten satt till höger om oss. Det var dödstyst i salen medan domaren förklarade hur förhandlingen skulle gå till. Jag fick sedan berätta min version av vad som hänt, allt medan tikägaren demonstrativt skakade på huvudet för att visa att det jag sa var osant. Jag förstår inte idag hur jag klarade av att på ett samlat sätt föra fram allt så som jag upplevt det. Då jag var klar med min berättelse var det tikägarens tur att berätta sin version. Jag måste säga att jag aldrig har hört så mycket lögn i hela mitt liv. Jag blev anklagad för stöld, egenmäktigt förfarande, telefonterror, kontraktsbrott, förfalskning av registrering av valpkull mm. Jag kommer knappt ihåg allt vad som jag beskylldes för.

Efteråt hördes tre vittnen och min advokat nyttjade dem mycket skickligt, allt till min fördel. Till alla anklagelser mot mig fanns det inga andra bevis än det skriftliga kontrakt som tikägaren själva hade skrivit. Hon hävdade att innehållet i kontraktet var ”luddigt” och kunde tolkas på flere olika sätt, nu var det upp till domaren att döma hur kontraktet skulle tolkas. Tikägaren krävde över 100.000kr i skadestånd för själsligt lidande + att jag skulle ersätta dem för alla övriga kostnader så som advokat och rättegångskostnader! Jag kände mig illamående och trodde att jag skulle spy när som helst nu. Det blev för mycket för mig, min kropp sa ifrån jag ville bara fly från salen med en gång.

Rättegången var över, domaren förklarade att det skulle bli en kanslidom, dvs vi skulle få veta domen ca 14 dagar. Golvet gungade under mina fötter då jag lämnade rättssalen, min advokat stöttade mig och talade uppmuntrande till mig. Hon trodde på att jag hade stor chans att vinna målet men hon vågade inget lova. Det skulle bli två långa veckor i ovisshet i väntan på domen, där jag skulle sväva mellan hopp och förtvivlan.

På vägen hem kände jag mig besviken på mig själv, jag hade inte yrkat på någon som helst ersättning för allt som jag hade fått gå igenom, alla intrång i mitt hem och olaga hot från tikägrens sida. För min del handlade det om att komma ur detta med hedern i behåll och sedan kunna lägga allt bakom mig för att glömma saken så fort som möjligt.

De kommande 14 dagarna levde jag som i en dimma, jag minns inte idag hur jag tog mig igenom dem. Däremot kommer jag aldrig att glömma ögonblicket då jag fick höra domen, jag vann och tikägaren ansågs skyldig till att erlägga alla kostnader för rättegången, min advokat, arvode till tre vittnen samt sina egna advokatkostnader. Jag blev också tilldelad reseersättning som jag skulle vara tvungen att kräva via kronofogden. Mina förhoppningar att få ersättningen var små med tanke på att tikägaren inte hade några tillgångar och att hon nu dömdes att betala närmare 200.000kr i omkostnader för rättegången.

Domen skulle få ödesdigra följder för tik ägaren och deras ekonomi……

Läs det näst sista avsnittet av den spännande historian…som kommer på bloggen snart…HÄR


Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera