Har ni någongång undrat varför hundägare och hunduppfödare är så ”känsliga” speciellt då det rör sig om ens egen hund?
Många är de som kommer fram och frågar mig ”vad tycker du om min hund”, nu har jag börjat lära mig att frågan egentligen är ett påstående ”min hund är jättefin”. Förut svarade jag ärligt om jag tyckte att det var något i hundens exteriör som inte jag önskade mig, men numera har jag blivit mera försiktig. Jag har börjat förstå att uppfödare och hundägare är ett väldigt känsligt släkte, man trampar dem lätt på tårna om man har andra åsikter än dem.
Jag vet inte riktigt vad detta grundar sig i egentligen, varför uppfödare tar saker och ting så personligt. Jag vet att många av dem som deltar och besöker hundutställningar, ofta kommenterar och tittar på andras hundar dels för att lära sig men dels för att hundarna är ett slags ”mässobjekt”. På mässor av alla det slag är det vanligt att man tittar och kritiserar eller berömmer om man gillar hunden i detta fall. Jag har många gånger hört domare kritisera eller berömma andra hundar utanför ringen, domare som själva deltagit med sina hundar på just den utställningen. Jag tror att det är ytterst vanligt att man gör på detta sätt, och jag ser inget konstigt i detta. Men jag har förstått att det uppfattas väldigt sårande av endel hundägaren. Många av dessa hundägare som känner sig sårade ”glömmer” bort att de själva kritiserar andras hundar minst lika ofta. Det är så lätt att ”sjukta” över sina fel och brister till andra personer, att inte ta ansvar för sitt eget handlande.
Eftersom detta är så vanligt förekommande bland hundfolk så får vi nog lära oss att leva med det, jag vet att man inte kan ändra på andra utan bara ändra på sitt eget sätt att känna och uppleva saker. Det finns en jättebra bok skriven av Kay Pollak som heter Att välja glädje, boken lär dig hantera dina känslor för hur du upplever andra personer. Den kan ge dig en bättre livskvalite’ och du kan välja att inte irritera dig på andra personer i din omgivning.
Vill ni läsa mera om våra Pomeranian hundar så finner ni oss på
Jag tror att det handlar om dåligt självförtroende, rädsla och osäkerhet hos dessa uppfödare. Man har inte tillräckligt stor tro på sin egen avel och kunskap, man kanske är rädd att andra kan eller vet något bättre än vad man själv kan. Reaktionen är ett slags ”självförsvar” helt enkelt.
Här tar du upp många kloka ord! Då man har börjat förstå att man inte kan ändra på andra människor utan bara på sig själva, och sitt sätt att uppleva och känna vad andra säger, då har man kommit långt här i livet. Man lär sig att inte bli irriterad på andra vilket gör en själva mera oberoende av andra människors sätt att vara. Tack för en fin logg.
Människan har ett stort behov av att få bekräftelse. Tänk dig att någon vunnit på en hundutställning, hon eller han blir jätteglad över vinsten, men det behövs inte mera än att personen får höra något negativt om sin hund från omgivningen så ”dalar” personen ner från prispallen och känner sig irriterrad och uppgiven. Varför? Jo självförtroendet åkte i botten.
Hej Lasse,Det är ju kasst om människor förlorar sin glädje pga att de tar illa vid sig, varför bry sig liksom? Kay Pollak skriver så fint, ”Ingen kan såra dig utan din tillåtelse”, alltså du påverkar själva om du blir sårad av andras ord.
Är det sant? Kommer hundägare verkligen fram till dig och frågar vad du tycker om deras hundar?Det har i alla fall inte jag råkat ut för. Jag har dock varit med om att andra hundägare kommer fram till mig och säger att min hund är vacker och rastypisk etc.Jag har i och för sig en Norrbottenspets och ingen sönderavlad ras.
Hej Anita,Varje gång som jag träffar någon hund på utställning etc så ber hundägaren om min åsikt. Men det börjar ju gå upp för mig att ägaren egentligen inte vill höra mitt svar, utan vill att jag säger typ den är jättefin. Man slutar aldrig att förvåna sig över hundmänniskor.
Hej Ola,Man lär så länge man lever:)
Jag har en blandras och vi blir ju lite ”mobbade” av renrashundägare! Men vi slipper alltid sånna otäcka situationer som du nämnde. Ha en underbar dag!
Hej Nina,Våran första hund var en blandis, en blandis mellan Labrador och Karelsk Björnhund om jag minns rätt. Alla hundar är charmiga och det bästa med dem är att vilken ras eller blandras det än är så vet du att du kan lita på dem och du får en gränslös kärlek av dem.
Jag har inget emot om nån kommenterar mina hundar, jag förstår om inte alla gillar dem och den typen, jag gillar dem och det är huvudsaken. Men om folk sedan far med osanning om dem då blir jag förbannad.
Hej Therse,Jag håller med, men jag tror att man skall kolla av med den som ”farit med osanning” först innan man blir förbannad. Så att man vet att det stämmer att personen har sagt så och så får man veta vad bakgrunden är. Alla lösa rykten och förtal kan undvikas då.