Melatoninimplantat var inte så bra vid behandling av Alopecia X

Pomeranian tiken Lilly har besökt en ‘stjärndermatolog’ som heter Rudayna Gubash och som finns i Marina del Rey.
Dr Gubash studerade Lilly väldigt noga och sa att på en skala fr 1-10 så är Lilly ca 5. Sen sa hon att hon INTE tyckte att Lilly skulle ta flera Melatoninimplantat (läs artikel här) , pga detta: Själva höljet till implantatet degraderar inte utan det blir kvar i kroppen. Rebecca som är ägare till Lilly har också bekräftat detta med fabrikören.
Höljet sitter kvar i kroppen och antingen så kan det migrera eller också blir det sittande i nacken. Då måste man tänka sig att hunden vid behandling med melatoninimplantat får ca 2-3 implantat om året. Efter ett tag blir det en liten samling som sitter kvar i nacken och då måste man snitta och ta ut dem. Detta är inte att rekommendera om man tänker sig att hunden kan bli ca. 15 år gammal…det blir många implantat på en sån liten kropp som en Pomeranianhund har.
Dr Gubash sa att idén med implantaten är baserad på behandling av minkar…och hur länge lever de? Deras hårcykel är kortare, och naturligtvis blir de avlivade inom några år för sin päls. Men hundar? Ett långt liv med massa höljen i nacken…inte alls bra. Dessutom kunde Dr Gubash inte hitta höljet i Lillys nacke, så vem vet var det har tagit vägen?
Dr Gubash tyckte att Rebecca skulle gå tillbaka till oralt melatonin på Lilly, vilket hon nu har gjort. 3mg, 2ggr per dag. Lilly har fått tillbaka lite hårväxt på bröstet, men tappat överallt annars, speciellt på bakbenen och sidorna. Så håret har både växt och fallit av, s.a.s. Iofs är hennes hårcykel väldigt lång – som ni vet kan det ta ett år för Pomeranianhundar att få tillbaka sin päls efter pälsbyte eller valpkull.  Men som det ser ut nu så kan Rebecca bara hoppas på att Lilly inte förlorar mer päls.
Rebecca pratade också med Dr Gubash om trilostane (Vetoryl.) Hon sa något mycket intressant: Den nyaste forskningen på University of Tennessee där Dr Linda Frank (den främsta auktoriteten i världen på alopecia X finns) har tillsammans med Dr Frank börjat formulera en idé om att alopecia X är en genetisk störning i folliklarna som egentligen inte har att göra med könshormoner. Och därför tyckte Dr Gubash att det kanske är onödigt att ge en medicin som egentligen är skapad för Cushings, till en hund som inte har Cushings disease. Hon ville inte ens gå nära Lysodren.
Dr Gubash slutliga förslag var att Lilly skulle gå på melatonin i 6 månader till och sen omvärdera situationen. Vore det upp till henne skulle hon nog leva med det. Hon bekräftade att de lever precis lika länge som håriga hundar och att det inte alls är några andra följder, just därför att alopecia X är 100% kosmetiskt.

Så nu avvaktar Rebecca och ser vad som händer med Lillys päls. Det klart att det inte är kul att se henne såhär fortsätter Rebecca, men å andra sidan vill man ju inte ge henne nånting som inte är bra för henne. Dr. Gubash sa att Vetoryl inte är helt ofarligt heller, och att det finns risk för dödsfall där också. Bäst är att ge dem nånting helt naturligt sa hon. Slutligen sa hon att melatonin fungerar i 50% av fallen…och det verkar som om Lilly inte riktigt är bland dessa 50%.

Vi fortsätter att följa med Rebecca och Lilly allt medan vi kryssar våra fingrar för att Lilly skall få sin päls tillbaka. Tack till Rebecca för att du håller oss uppdaterade på hur ni mår, krama Lilly från mig:)



Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera