Nu vet jag varför jag inte blev kock

Som 16 åring studerade jag till kock på Östra Nylands yrkesskola, redan då kändes det fel men jag har aldrig riktigt förstått varför. Svaret fick jag idag då jag till och med misslyckades med att göra torkad lever till mina hundar.

Sedan lunchdags har hundarna stått vid ugnen i köket, stundvis har de stått på bakbenen och sniffat på ugnsluckan…det har luktat god lever i hela huset. Jag har sett de förväntansfulla ögonen glo oavbrutet mot ugnen, ingen av dem ville äta sin middag alla har de väntat på att äntligen få lite torkad lever. Hundarna dansade runt mina fötter då jag tog ut plåten med de ”torkade” mycket brända leverbitarna, Håkan kom precis in i köket och sa de orden som jag minst av allt ville höra: du tänker väl inte ge dessa brända leverbitar till hundarna, dessa är inte torkade de är snarare förkolnade:(

Jag gjorde mitt bästa för att skära bort de svarta brända kanterna, kvar av 1 kilo lever blev det ca 50 gram ätbara levrgodisbitar….som förhoppningsvis skall räcka till utställningen som godis på måndagen…knappast till tisdagen

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 Responses to Nu vet jag varför jag inte blev kock

  1. Profilbild för TheHustru TheHustru skriver:

    till ditt försvar kan du alltid säga att just levergodisar till hundar liksom aldrig kom upp på schemat i kockskolan…. *L*

  2. Profilbild för Madeleine Madeleine skriver:

    Jag har aldrig gjort levergodis till mina hundar, men blodpudding. Då torkar jag de småbitarna på låg värme ganska länge i ugnen. Kanske är liknande med lever?

  3. Profilbild för Okänd Miss Sixty skriver:

    Svar: Åh men vad bra att det går framåt :)Bara hoppas att det aldrig sker något som förstör det hela bara :///Nellie

  4. Profilbild för Maggan Maggan skriver:

    Är ett tag sedan jag gjorde levergodis till utställning…men jag kokade först bitarna och torkade dom sedan i ugnen en liten stund…dom kan bli lite ”kladdiga” men heller det är stenhårda som dom lätt blit i bara ugn 😉

Lämna ett svar till Susann Avbryt svar