Det har varit några föredrag om cyanobakterier så jag skriver nu en sorglig historia om det. Jag försöker skriva så kortfattat att alla känner att de orkar läsa denna viktiga text.
Jag har haft Golden retriever sedan 1973 och vi har ett sommarhus i den yttre skärgården i östra Finska viken. Problem med Blågröna alger började dyka upp i början av 2000-talet, men jag hade hört talas om det tidigare. I Borgå dog en tik och hennes valpkull av  blågröna alger i slutet av 1990, uppfödaren bodde vid havet. Hon lät tiken och valparna simma i havet vars yta var lite grumlig av blågröna alger.
 Det var i mitten av augusti år 2007, tisdag eftermiddag och jag var på väg med båt till stugan ensam med två Golden Retrievers. Det var rikligt med blågröna alger i vattnet och jag försökte fånga in hundarna men en av dem (Tessa) hoppade i vattnet och rullade sig i de blågröna algerna. Jag lyckades få den andra hunden tryggt upp på stranden och tog tag i Tessa som jag genast spolade av med rent vatten. Cirka tre timmar senare började Tessa kräkas och blev riktigt sjuk. Hon kollapsade på ett ögonblick, och var riktigt sjuk och huden och ögonen blev gulaktiga. Jag visste då att hon blivit förgiftad, men eftersom det var kväll och jag var ensam på en ö, fanns det inget annat val än att stanna över natten i stugan och vänta till morgonen. Jag var redan beredd på att hitta Tessa död på morgonen, men hon överlevde natten och på morgonen började vi köra mot veterinären.
Då vi kom till veterinären frågade han mig om jag vill prova att behandla Tessa eller låta henne somna in? Vi bestämde tillsammans att vi försöker hjälpa hunden, även om situationen var dåligt. Tessa behandlades på bästa möjliga sätt, men på söndagen slutade Tessas lever att fungera. Jag hade kommit överens med veterinären att jag kunde kontakta honom under helgen, om det behövdes. På söndag kväll kom veterinären hem till oss och vi lät Tessa slippa sina plågor och hon fick somna in.
Det är i dagarna sju år sedan Tessas död, men jag kommer ihåg den dagen för alltid
Sedan dess har jag ”studerat” allt om blågröna alger. Jag vill inte skrämma någon, men några fakta nedan.
Den här tiden på året, är det inte pollen eller liknande i vattnet, det vill säga om vattenytan har en vag grå / blå / grön färg ”fluff” är det blå-gröna alger.  Med blotta ögat kan man inte urskilja vilka är giftiga och icke-giftiga av blågrönalger. En halv tesked av giftiga blågröna alger kan döda en hund. Blågröna alger är inte bara farligt för hunden att dricka det absorberas genom huden, eller kan sitta kvar i hårstrået och då hunden slickar sig får den algerna i munnen. Blågröna alger kan också gå in i munnen medan hunden simmar. Giftig blågröna alger finns av två typer. Det ena är nervgift, som ofta dödar hunden snabbt, och den andra är en levertoxin, som i Tessas fall, det förstör levern. Och viktigast av allt,  giftiga blågröna alger är inte riktiga alger det är cyanobakterier.
Faktum är att jag aldrig mer låter någon hund bada om vattnet har inslag av blågröna alger, som vi lyckligtvis i år har varit förskonade av i östra Finska viken. Men nu är algerna rikliga på många ställen, så var rädd om dina hundar!
Och slutligen, kom ihåg, veterinären sa att det var en tidsfråga innan ett litet barn dör av alger!. I år, för första gången, sa en läkare att om en man skulle dricka ett glas giftiga cyanobakterier, så skulle han dö! Så titta efter era barn då de badar, om det finns blågröna alger i området!
Jag ville dela denna historia med dig, så att du kan vara försiktig med blågröna alger! Det kommer att döda på riktigt
Och ingen hund skall behöva uppleva Tessa öde.
Tessa (Hiekkakankaan Evening Fog 1997-2007) i minnet. Fritt översatt från Fb

Fakta: Så här skyddar Du din hund mot aglförgiftning