Skulle du vilja att ditt djur blir sövt av en person med endast 80 timmars utbildning? Eller vill du att personen som ansvarar för ditt djur under narkos ska ha en treårig högskoleutbildning med fokus på vad som behövs för att undvika och hantera komplikationer? Djursjukvården förs ständigt framåt tack vare ny teknik och forskning. Djurägares ökande efterfrågan på avancerade behandlingar kräver en parallellt ökad kompetens bland djurhälsopersonalen. År 2010 mötte Jordbruksverket dessa ökade krav genom att införa en legitimation för yrkeskategorin djursjukskötare. Legitimationen utgör en kvalitetsstämpel som ska säkerställa en hög patientsäkerhet samt ett gott smitt- och djurskydd. Nu riskerar patientsäkerheten bli lidande till följd av Jordbruksverkets nya förslag till lösning på den rådande personalbristen.
Djursjukskötarens yrkesroll har idag fokus på områdena vårdhygien, omvårdnad, rehabilitering, kommunikation, nutrition och framförallt anestesiologi, dvs. sövning och bedövning. Med legitimationens införande följde en akut brist på just djursjukskötare, eftersom kraven för att erhålla legitimationen för redan yrkesverksamma personer var höga.
Dagens personalbrist har bland annat lett till att djursjukhus och kliniker inte alltid har möjlighet att bemanna med legitimerad personal, särskilt under kvällar och nätter. I praktiken innebär det att akut sjuka djur får ett något större avstånd till närmsta jouröppna klinik. Jordbruksverkets förslag till lösning innebär att personal med betydligt lägre kompetens, efter en kortare kurs, ska få utföra arbetsuppgifter som tidigare varit förbehållna legitimerad personal. Exempel på sådana arbetsuppgifter är att söva djur samt underhålla och övervaka narkos, vilket är mycket avancerade vårdmoment som kräver stor skicklighet av den som utför dem. Den tänkta kursen omfattar 80 timmar, att jämföra med djursjukskötarprogrammets 930 timmar inom motsvarande studieområden. Det finns inga krav på att kursen ska godkännas eller kontrolleras av någon myndighet och förslaget kräver inte heller någon examination av kursdeltagarna.
Jordbruksverket skriver i sin konsekvensutredning för förslaget till nya föreskrifter (SJVFS 2013:41): ”Enligt uppgifter går många länder i Europa och Nordamerika mot att det är specialistutbildade veterinärer som söver djur mot bakgrund av att den vård som ges idag är mer avancerad och att sjukare djur opereras nu jämfört med för ett antal år sedan.” Jordbruksverket menar att det råder brist på veterinärer i Sverige, vilket gör att det inte går att ålägga dessa att sköta även narkos. Trots detta innebär det aktuella förslaget att ansvaret för sövningen de facto hamnar på närvarande veterinär, men att arbetet utförs av en djurvårdare. Eftersom veterinären behöver vara fokuserad på det kirurgiska arbetet är det stor risk att patientsäkerheten blir lidande av en sådan ansvarsfördelning.
Veterinärmedicinska föreningen (VMF) företräder studenter på veterinär- respektive djursjukskötarprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Vi ställer oss starkt kritiska till Jordbruksverkets förslag gällande de nya föreskrifterna. Vi anser att förslaget i sin nuvarande form äventyrar patientsäkerheten och djurskyddet. Vi tycker att det är fel att personal med lägre kompetens ska sköta narkos, särskilt som stora delar av västvärlden går i motsatt riktning genom att specialisera veterinärer i området anestesiologi. Vi anser det även vara orimligt att veterinärer ska ha ännu högre arbetsbelastning genom att inte bara ha ansvar för sitt eget arbete utan även för djurvårdarens. Jordbruksverkets förslag är ett steg i helt fel riktning när det gäller patientsäkerhet och arbetsmiljö och går stick i stäv med djurägarnas efterfrågan på en allt mer högkvalitativ vård.