Jag får ofta frågan om Pomeranian går bra ihop med stora hundar, det är många som vill köpa sig en Pomeranian som sällskap trots att de redan har stora hundar i hemmet. Här nedan beskriver jag varför jag inte rekommenderar  en Pomeranian till hem där det finns andra stora hundar eller småbarn.

Det hände för över 10 år sedan då jag var ute med mina 2 Jack russels och min 9 månaders gamla Pomeranian tik ”Molle” Tiny Doll’s Manilja, på en promenad. Vi kom fram till en härlig grön stor äng, jag lät alla tre hundarna springa fritt och leka med varandra. Plötsligt flög en kråka väldigt lågt framöver ängen, hundarna var inte sena att ta upp jakten efter kråkan.

Jag sprang efter dem och ropade in dem, Jack russlarna stannade men Molle fortsatte tills hon kom fram till ett litet dike, hon hann inte stanna utan trillade ner och slog sig så illa att hennes ena framben gick av. Jag kommer förevigt att minnas de fruktansvärda skrik som Molle gav ifrån sig, hon skrek så det skar i hjärtat på mig. Jag kom fram till henne och tog försiktigt upp henne i famnen, hon fortsatte att skrika, jag höll på att gripas av panik. Jag ville inte mista min lilla tjej som jag älskade över allt annat på jorden. Som tur var så hade jag med mig min mobil, jag ringde efter en vän som plockade upp oss och sedan bar det av till grannkommunen till närmaste specialist på benbrott. Jag hade inte på den tiden hört att man kunde spjäla ett så litet ben så jag trodde för några ögonblick att vi var tvugna att avliva Molle.

Påväg mot veterinären ringde jag dem och berättade att vi var påväg in, det var ägaren till kliniken själva som svarade. Han lugnade mig och sa att allting kommer att ordna sig, han ställde in resten av dagens besök och skulle vara redo vid operationsbordet då jag kom in. Molle klagade och skrek om vartannat hela vägen till veterinären, resan var en lång pina för jag led med min hund. Väl framme fick Molle lite lugnande och vi tog henne till röntgen, för att där konstatera att benet var brutet på två ställen. Därefter blev Molle nedsövd och veterinären bad mig att åka hem, hur det än gick så skulle Molle få stanna på kliniken några dagar eller kanske en vecka. Veterinären lovade ringa mig då operationen var över, timmarna gick men jag fick inget telefonsamtal, efter 4 timmar var jag så nervös att jag ringde upp dem. Signal efter signal gick fram men ingen svarade, jag var så orolig så jag kunde varken sitta eller stå…jag travade fram och tillbaka i rummet och undrade hur det skulle gå, vad hade hänt?

Efter 6 timmar ringde min mobil, det var veterinären som ringde för att tala om för mig att operationen var över och allt hade gått ganska bra. Två veterinärer hade jobbat med att lappa ihop Molles framben, de hade jobbat i nästa 6 timmar. Han beskrev operationen för mig, han sa att benet var så tunnt som ett kycklingben på det stället där det gått av, det hade varit nästan omöjligt att få i en ”spik” eller skruv för att kunna laga benet, men till slut hade de lyckats!! Nu skulle Molle få stanna inne på kliniken åtminstone 3-4 dagar.

Jag fick åka och hämta hem henne på den femte dagen, hon hade benet gipsat men hon klarade fint av att hoppa fram på sina tre friska ben, hon blev så glad över att se mig:)) Jag kan kanpt beskriva vilken underbar känsla att återfå se min hund. Benet skulle vara gipsat i 3 månader, under den tiden skulle gipset/bandaget bytas 2 gånger hos veterinären. Allt gick över förväntan, efter tre månader då vi till slut kunde ta av Molles bandage kunde hon gå hur fint som helst, man kunde inte se att hon haltade eller gick orent. Fantastiskt vilket fint jobb mina veterinärer hade gjort!

Det var på inget sätt mina Jack Russles fel att Molles ben gick av, jag vill förmedla hur tunn benstomme en Pomeranian har och hur bräcklig den kan vara.

Jag hade aldrig riktigt förstått hur ömtålig en Pomeranian hund är, men efter detta lärde jag mig att en Pomeranians ben kan gå av bara av att den som tex valp hoppar från din famn även om du sitter på golvet, dvs en höjd av 20-30 cm. En olycka sker så lätt om en Pomeranian lever tillsammans med stora hundar, den kan bli påtrampad av misstag, dens ben eller rygg kan gå av om en stor hund vill leka och lägger tassen på dens rygg.

Samma gäller småbarn eller mindre barn, det händer lätt att barn inte aktar sig då de tex stänger dörrar eller springer omkring och leker, en Pomeranian är snabb som en vessla och blir lätt mellan dörrar. Vilket resulterar i en skadad hund, i värsta fall dör hunden.

Jag tycker att man endera skall välja en stor ras eller så satsa på en liten ras, men definitivt inte Pomeranian tillsammans med stora hundar. Vem vill utsätta sin hund för onödig fara?

Som ni kan se så är en Pomeranian väldigt liten

Läs mera om oss och våra Pomeranian hundar  på www.blackoranges.se