I morse då hundarna fick sin mat var MayDay glupskare än vanligt, hon slukade första tuggan så att den olyckligtvis satte sig på tvären i halsen på henne. Jag såg hur hon kämpade för att få luft, hon blev livlös och tungan färgades blå för att sedan skifta färg till gråvit.

Jag förstod att jag måste handla snabbt för att rädda livet på henne, jäg kände hur mina händer skakade av adrenalinet som nu rusade i mitt blod. Jag stack in mitt finger i munnen på henne och kände biten som fastnat i hennes hals, jag kunde tyvärr inte få upp den och inte heller ner. Jag tryckte upprepade gånger på hennes bröstkorg men trots det kändes MayDays kropp livlös i mina händer. Mina tårar rann medan jag fortsatte att kämpa med valpen, jag provade ge konstgjord andning genom mun mot mun metoden men inte heller det hjälpte. Jag körde hastigt ner mitt finger i halsen på henne igen, då kände jag att MayDay bet ihop sina käkar med sådan kraft att det blev ett stort bitmärke på mitt finger….till min fasa hade jag blod på fingrarna då jag drog ut dem ur hennes mun, jag vet inte om blodet kom från såret på mitt finger eller från MayDays hals? MayDays tunga skiftade nu färg från gråvit till rosa, jag var inte helt säker på om hon andades, jag hade henne fortfarande i min hand, hennes ögon stirrade tomt upp på mig, hon stod nu på sina ben och lyfte upp svansen.  Glädjetårar rann ner för mina kinder då jag tittade på MayDay, hela min kropp skakade fortfarande av chocken, jag var så otroligt lättad över att MayDay stannade kvar hos oss.

Jag ringde veterinären men det var inget som de kunde göra för henne utan de bad mig vaka över henne under dagen som gick. MayDay var helt chockad och gick oroligt omkring i rummet. Jag tog med henne upp till sovrummet för att hon skulle få vara i lugn och ro från de andra hundarna. Det gick en kvart sedan kräktes hon lite slem. Jag förstod att hon hade ont för hon var så orolig och enslig, jag lät henne sova i min famn en stund. Nu på eftermiddagen har hon ätit lite uppblött foder och jag är så glad över att hon inte har kräkts sedan dess.    

Silvertråden mellan liv och död är tunn som silke.

Vill ni läsa mera om våra Pomeranian hundar så finner ni oss på Black Orange’s

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/pomeranian” rel=”tag”>pomeranian</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/dv%E4rgspets” rel=”tag”>dvärgspets</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/black+oranges” rel=”tag”>black oranges</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/utst%E4llning” rel=”tag”>utställning</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/hund” rel=”tag”>hund</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/valp” rel=”tag”>valp</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/hundutst%E4llning” rel=”tag”>hundutställning</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/resultat” rel=”tag”>resultat</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/f%F6rlossning” rel=”tag”>förlossning</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/champion” rel=”tag”>champion</a>