Skolorna är många. En sak är vi dock alla överens om, och det är att man som hundägare ska behandla sin hund med respekt. Men, innebär en tillrättavisning i form av ett skarpt nej att man är respektlös? Mitt svar är just, nej. Här går åsikterna isär.
Förespråkare av den mjuka metoden, om man nu ska tala om ytterligheter, är att hunden inte behöver en ledare alls. Felaktiga beteenden ska ignoreras och de som är rätt förstärkas. Det senare håller jag självfallet helt och hållet med om. Min övertygelse bottnar dock i att utan en ledare blir hunden otrygg och kan i värsta fall lägga till sig med problembeteenden som aggressivitet. Ofta ligger just ett bristande ledarskap till grund för den typen av beteende. Jag ska försöka utveckla mina tankar.
Hur skulle samhället se ut om vi inte hade något att förhålla oss till? Vi har uttalade regler i form av skrivna lagar. Att vi ska behandla varandra med respekt är en oskriven, men självskriven regel.
Så kommer vi då till hunden.
Inom den ”moderna” hundfilosofin finns inga gråzoner. Här existerar bara ytterligheterna. De ”goda (snälla)” som är av åsikten att hunden vare sig behöver tillrättavisningar eller någon ledare. Och så motpolen, som utgörs av de ”onda” som agar sin hund till lydnad. På den etologiska arenan utkämpas striden om ledarskapets varande eller icke varande. Så kommer vi då till det bisarra i kråksången, strategin som man använder sig av i detta ordkrig. En strategi som går ut på att likställa ledarskapet med djurmisshandel. På så sätt får budskapet om att hunden klarar sig bra utan en ledare den bästa ursäkten av alla. Ett så kallat modernt resonemang som berättigar sin existens genom en omodern, förlegad och inkorrekt syn på vad ett ledarskap innebär.
Min erfarenhet säger mig att hunden precis som människan behöver något att förhålla sig till för att må bra. En hund som mår bra är en trygg hund. Och vad som gäller är inte upp till hunden att bestämma, utan det är vi som sätter ramarna.
Jag har en hund som älskar människor och som med viftande svans gärna vill gå fram och hälsa på alla. Är jag elak mot min hund för att jag jag inte låter honom göra det?
Den regeln har jag inte infört för att jag lider av något storhetsvansinne där jag för sakens skull måste hävda mitt ledarskap. Utan av respekt för att det finns hundrädda människor som inte uppskattar att det kommer en stor svart hund framrusandes, även om den i all välmening bara vill hälsa. Här är jag konsekvent, även om det någon gång är en och annan som sträcker fram handen och vill klappa på min hund. Om jag skulle tillåta honom att hälsa i somliga fall men inte andra hade förvirring kring varför det är okej ibland men inte alltid uppstått. Därför håller vi det så. Däremot så ligger min hund i soffan med mig när jag läser eller tittar på tv. Han ligger bredvid mig i sängen när jag sover. Och han gör det för att jag tillåter det.
Tydlighet och konsekvens är A och O då man vill förmedla något i syfte att lära. Om jag inte är tydlig mot mina barn så vet de inte vad som gäller. Om jag inte är konsekvent så kommer de att testa mig för att se var min gräns går, med lite tjat kanske ett nej kan mynna ut i ett ja.
På samma sätt resonerar jag kring min hund.
Du kan få en hund att göra dig till viljes på många olika sätt. Det som skiljer de bra från de dåliga tillvägagångssätten är att vid användandet av positiv förstärkning kommer hunden att göra dig viljes för att den tycker att det är roligt och inte av rädsla. Men om en hund uppvisar ett dåligt beteende så måste man trots allt markera att det är fel, för att sen visa vad som är rätt. Det är så en tik uppfostrar sina valpar.
Etologer drar paralleller mellan hunden och vargen. Inom en vargflock existerar inte någon hierarki, inte i det fall då vargarna lever i det fria. Vargarnas sociala system i det fria bygger på ett samarbete som handlar om att fördela arbetsuppgifterna inom flocken. I frihet har de en obegränsad tillgång till föda och de styr själva över sin reproduktion. MEN det gäller inte vargar som lever i fångenskap. Därför tycker jag att jämförelsen med den fria vargen är irrelevant i fallet med hunden.
I de studier där man har följt vargar som lever i fångenskap har man konstaterat ett socialt system som bygger på en hierarki då de har begränsad tillgång till både föda och individer för sin reproduktion. Den jämförelsen är i så fall mer relevant om man nu överhuvudtaget ska jämföra hunden med vargen.
Regler är nödvändiga och ska läras ut på ett vänligt, bestämt, tydligt och konsekvent sätt. Egenskaper som kännetecknar en bra ledare.
Vi vet alla att användandet av fysiska bestraffningar inte bygger en bra relation mellan hund och hundägare. Men genom att förmedla en felaktig bild av vad ett ledarskap innebär, så avfärdas idén och vikten av ledarskapets betydelse för hundens trygghet.
Istället för att ifrågasätta behovet av en ledare, så borde vi diskutera vad som gör en bra ledare.
Vi vill ha en hund som samarbetar med oss och som följer oss. Hunden blir vår följeslagare och vi dess (väg)ledare.
Text: Tatjana Zeidler (gästbloggare)
