Hundattacker – Stor och liten

Stor och liten av Ginger Sundin Hallgren

Denna händelse utspelade sig för cirka nio år sen. Dagen började alldeles utmärkt i september med sol och en förändring på lövens färger som jag tycker är så härligt. Jag skulle ta en långpromenad med min lilla Jack Russell som då var nästan 14 år. Hon hade då ett blåsljud på hjärtat sen ca två år och hade även en juvertumör som troligen var cancerbehäftad. Jag var mycket rädd om henne och hon skulle inte behöva råka ut för något mer än detta. Till saken hör att jag inte var i mina hemtrakter, utan hos min man på landet.

Ginnie och jag gick och njöt i solskenet längs en bred grusväg som går bort mot en lada och en silo för spannmål. Parallellt med den lilla vägen går en 70-väg där de flesta tyvärr körde nästan 90 km i timmen. På andra sidan den vägen bodde två Grand Danois på en stor gård där de tydligen alltid sprang lösa. Utan staket! Ingen som såg efter dem, utan de gjorde precis som de själva ville, fick jag senare veta.

Ginnie och jag hade varit framme vid ladan och tittat en stund men var på väg hemåt igen. Precis mitt emot infarten till gården såg jag då till min förskräckelse att den ena hanhunden hade fått syn på oss och blivit mer än lovligt intresserad. Det började gå kalla kårar upp för min rygg då jag var så pass utsatt just där och då, och inte skulle kunna freda mig speciellt lyckat.

Obehaget börjar

Jag kastade ett öga flera gånger under den lilla biten av grusvägen som var kvar innan vi skulle svänga av upp mot vår väg. Några sekunder gick, han stod fortfarande kvar. Jag var spänd för att Ginnie kanske skulle få syn på honom och börja skälla, det vore absolut inte det bästa i det här läget. Jag hade tur, hon såg honom inte, och jag fick göra allt i min makt för att avleda henne från att se ditåt.

Men, precis när vi rundat kurvan och jag vänt honom ryggen, beslutade han sig tydligen för att sätta in en stöt. Det såg inte jag, utan jag blickade bara rakt framåt och skyndade vidare. Han hade då sprungit över vägen och jag hörde honom galoppera efter oss när han var ca 25 meter bakom. Jag fick panik förstås.

Attacken

Ginnie, som gick i flexikoppel framför mig, fick jag formligen rycka tillbaka av all kraft. Jag bedömde det som att jag inte skulle hinna springa fram till henne och lyfta upp min skyddsling. Som tur var hade jag alltid sele på henne. Så snabbt som jag böjde mig ner till marken för att rädda henne undan överfallet, hade jag aldrig trott var möjligt.

Hon blev chockad och hysterisk över mitt plötsliga tilltag när vår fiende började hoppa upp mot mig för att komma åt att bita. Jag försökte att lyfta upp henne så högt jag någonsin kunde för att undgå hans hotfulla käftar. Samtidigt skrek jag

Nej! till hunden, allt vad jag förmådde för att markera mitt missnöje. När han inte fick tag på Ginnie siktade han in sig ännu en gång på henne men missade. Han fick istället tag i mitt ena bröst. Det kände jag inte då.

Till slut började jag vifta och skrika ännu mer avvisande mot honom, jag visste ju inte om vi skulle komma oskadda eller ens levande därifrån. Visade med min hand i riktning mot hans gård att nu får det väl räcka. Gå hem! skrek jag. Då först såg jag hur han tänkte till lite. När han passerade vägen över till sin gård höll han på att bli påkörd. Stackars hund, tänkte jag. Ingen som bryr sig om hur det går med dig.

Läskig promenad hem

Tog mig hem på adrenalinskakande ben, rädd för att han skulle ändra sig och försöka igen. Det blev en läskig promenad hem med många tittar bakåt innan jag till slut kunde stänga min dörr bakom mig och låsa. Då först kände jag smärtan i mitt bröst. En blåröd solnedgångsliknande blodutgjutning tornade upp sig på huden tillsammans med ett illrött bett från en hörntand. Efteråt skakade jag i timmar. Ringde efter min pojkvän som snart kom hem. Vi beslutade att polisanmäla händelsen.

Då var jag ju tvungen att åka till vårdcentralen för att ha bevis, och det gjordes dagen efter. Bröstet fotades och beviset hamnade i min journal. Efteråt fick vi veta att de som äger hundarna inte är några man vill möta en mörk natt. Obehaget med den informationen gjorde att vi tog tillbaka anmälan. Tyvärr, för det lär ju fortgå med fler uppskrämda hundar och människor.

Användbara tips

Jag tänkte mycket på detta lång tid efter. Fick en ide som kan rädda många små eller mellanstora hundar från skador eller att bli ihjälbitna. På promenaderna du tar, se dig omkring efter papperskorgar eller andra behållare, de blå sandlådorna som finns på vintern för bilister, staket som kan skydda hunden och andra saker som kan tjäna som tillfällig fristad, vid ett eventuellt påhopp. Är man förberedd på var dessa finns så är chansen större att man kan få undan sin bäste vän snabbt.

Stoppa helt enkelt ner din hund i papperskorgen, så har den ett hårt skydd runt sin kropp, tills du kan få hjälp av ägaren till den lösa hunden eller någon annan människa. Har du godis med dig i fickan så kan du pröva att kasta en näve smågodis mot angriparen och förhoppningsvis göra den intresserad av dessa ett tag. När hunden dessutom ser kaströrelsen kan det i sig, göra att den stannar upp. Den lilla extra tiden du får till att skydda din egen hund, kan betyda mycket och vara guld värd.

Bättre att din hund får några kladdiga glasspapper i pälsen från sin skyddade position en kort stund, än att bli chockad och skadad för livet, eller hur?

04a17839ca2a50a26b9820436795a5eb.jpg

DOG NEWS Sveriges största hundblogg



Det här inlägget postades i Nyheter och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s