Lite om Patellaluxation eller knäledsfel som det också kallas. Detta är ett vanligt problem hos Pomeranian. I Sverige har vi inte ännu ”tvång” på att knäledsgranska våra Pomeranians innan dessa går i avel. Vi har dock RAS som jobbar i den riktningen.

Däremot har man i Finland redan i över 15 års tid låtit knäledsgranska sina avelshundar, vilket har gett ett gott resultat med sundare hundar och mindre problem med knälederna. I Finland har man jobbat utifrån att det sammanlagda patellagraden för en parning får vara högst grad 2, dvs om tiken har 1/1 så måste hanen vara fri eller 0/0. Har tiken 2/1 så används den inte i avel av seriösa uppfödare. Man parar ej heller en hund som har 1/1 med en annan hund som har 1/0, för då får man sammanlagt grad 3. Valpar efter parningar som överskrider sammanlagda graden 2 förmedlas inte av Pomeranianklubben i Finland.

Man ser tyvärr ofta Pomeranians som hoppar på tre ben i utställningsringen i Sverige, där knäskålen stundvis hoppar ur led. Det kan för mig uppfattas som om ägarna till dessa hundar inte är så insatta i sjukdomen. Om man tittar på SKKs avelsdata på hundar födda mellan åren 2000-2009 per 2010-01-19 så finner man 79 Pomeranian hundar med diagnos 0/0 u.a. De mest använda hundarna i Sverige finns inte med på denna lista, det kan också bero på att de inte är undersökta. Många Pomeranian hundar har PL men få är undersökta av veterinär med specialistkunskap och finns därav inte med i statistiken på SKKs hunddata.

En duktig uppfödare kan oftast själv känna om hunden har PL, men för att fastställa graden av PL måste man vända sig till en veterinär som har specialistkunskap.

Tänkte här klargöra lite om sjukdomen och har nedan lånat information från SKKs sida.

Patellaluxation (luxatio patellae congenita)

Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas från sin normala position antingen utåt (lateral luxation) eller inåt (medial luxation). Det senare är det mest vanliga. Anomalin har en komplex bakgrund. Exempel på orsaker är: utplaning av knäskålens och/eller knäledens ledyta, utplaning av lårbenets rullkammar och/eller eftergift i knäledens ledband, ledkapsel och omkringliggande muskulatur. Förändringen kan även orsakas av felaktig vinkel mellan lårben och lårbenshals och/eller av onormal riktning på lårbensaxeln. Förändringarna i lårbenet kan i sin tur orsakas av felaktig mineral- eller hormonomsättning.

Många hundar med patellaluxation är symtomfria men felet kan konstateras genom palpatorisk undersökning av knäleden. Palpation innebär att man undersöker genom att bara använda händerna. I gravare fall uppträder återkommande eller konstant hälta. Om knäskålen är permanent luxerad får hunden en typisk, knäande gång.

De kliniska fynden graderas därvid på en skala från 0 till 3:
0: Normal
Grad 1. Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge.
Grad 2. Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad.
Grad 3. Patella är permanent luxerad.

Medial patellaluxation förekommer något oftare hos tikar än hos hanhundar och främst hos hundar med kroppsvikt under 10 kg. Patellaluxation förekommer inom många terrierraser. Lateral patellaluxation förekommer sällsynt hos hundar av några medelstora raser. Prognosen vid operation är sämre än vid medial luxation. Eventuell arvsgång är inte fastställd.

Goda genetiska studier saknas, men det faktum att frekvensen varierar kraftigt mellan olika raser och mellan olika familjer är indikationer på att sjukdomen är ärftlig. Enkelt autosomal recessiv arvsgång har föreslagits men en vanligen accepterad uppfattning är att arvsgången är polygen. En hund med svår patellaluxation bör inte användas i avel och avelsdjur bör väljas från så bra kullar (hundar med friska knän) som möjligt.

Studie gjord om Patella läs hela studien här