Det är ofta en psykiskt tung och krävande process att göra en anmälan mot en veterinär om ditt djur blivit felbehandlat. Anmälan leder sällan till annat än en erinran eller varning och veterinären jobbar på som inget hänt.
Om veterinären mot förmodan får en varning så betyder det i praktiken inget annat än ett bevis för att veterinären gjort ett fel. Du som djurägare får en bekräftelse men oftast förväntar man sig något mer. Det kan ta upp till 1,5 år innan processen är över och då känns det nog ganska snopet med denna utgång.
Detta har Anna-Carin precis gått igenom då hon förlorade sin hund Fanny efter att veterinären vid en operation glömde 9 stycken kompresser i buken på hennes hund. Hunden avled två veckor senare. Anna-Carin har dock fått ersättning av veterinären för alla kostander, men beslutet från Vetrinära ansvarsnämnden var en besvikelse för Anna-Carin.
Kanske är det bra att tänka efter innan man gör en anmälan, orkar man med hela processen och är det värt det? Om man kan komma fram till en uppgörelse parterna emellan så kanske det är bättre att lämna ärendet där för då slipper man många månader av vånda och man får tid att läka sina sår och bearbeta sin sorg.
Vi menar INTE att man skall låta bli att anmäla saker som har gått fel, utan enbart till eftertanke om man vill utsätta sig själv för den långa press som en anmälan kan medföra!
Veterinär glömde 9 kompresser i buken på hennes hund
Jag är lite förvånad över rapporteringen att det skall vara så svårt att anmäla en veterinär. Att det är svårt att få rätt- ja, det håller jag med om. Men själva processen är inte svår, även om den kan vara påfrestande efter ett nyss genomgånget trauma.
Naturligtvis måste man lägga ner arbete på formulering och tydlighet samt se till att ha ett bra underlag, men sedan löper processen på av sig självt. Man ombeds att komplettera anmälan efter veterinären svarat på anmälan men mer än så är det inte. Allt tar mycket lång tid och resultatet blir bevisligen oftast inte det man önskar, men återigen, det är inte svårt!
Kanske bra att förtydliga det, så inte någon avstår i tron att det är en besvärlig process.
Irene
”Veterinären jobbar på som att inget hänt” – stämmer oftast inte. Jag vill mena att det är en minst lika tung process för veterinären som är anmäld. Veterinärer har i de allra flesta fall valt sitt yrke för att de verkligen gillar djur, och man kan verkligen bli helt sänkt av de fallen som inte går som man hoppas. Blir man dessutom anmäld ovanpå det, kan tänka mig att det är jättetungt. Med det sagt menar jag inte heller att man ska låta bli att anmäla – finns misstanke om att ett allvarligt fel så ska man såklart det.
Kan tro att Du har rätt i att processen är minst lika tung för veterinären då det är dennes levebröd dessutom. Att bli anmäld för vad det nu än är är en tung sak för den anmälde om man gör allt för att sköta sig.