Låt Arthurs resa göra skillnad för fler

Arthurs fantastiska mod och uthålliga kamp för att följa Team Peak Performance’s medlemmar genom Ecuadors djungel lämnar nog ingen oberörd.  Över en natt blev han en ambassadör för all världens herrelösa hundar när han visade att också de kan vara otroligt tillgivna oss människor. Han har uthärdat många strapatser: en krävande äventyrstävling, oändligt med fotoblixtar, en lång flygresa och så sent som idag narkos och tandbehandling hos AniCura, men han är fortfarande lika glad och vänlig. Vi hoppas att Arthurs kamp ska leda till att många, många fler hundar runtom i världen får ett bättre liv.

Vi kan alla bidra till att förbättra situationen för djur i andra länder
Djur i Sverige är lyckligt lottade: här har sällskapsdjur en jämförelsevis hög status i samhället och svensk djurskyddslagstiftning hör till världens strängaste. Givetvis önskar vi inom AniCura att även djur i andra länder ska ha ett gott liv, vilket tyvärr inte alltid är fallet.

Det finns olika sätt att verka för en positiv utveckling för djur i andra länder. Ett exempel är det arbete som bedrivs med stöd av Veterinärer utan gränser, i form av kastrations- och vaccinationsprojekt för herrelösa djur i Asien. Ett annat exempel är Team Peak Performance’s instiftande av Arthur Foundation, som ska hjälpa gatuhundar att få ett högre värde samt stötta ett nytt förslag på djurskyddslagstiftning i Ecuador. Många organisationer bedriver arbete för att öka kunskaperna om hundar, genom till exempel skolundervisning, för att minska hundrädsla.

Genom att stödja dessa och andra organisationers arbete kan man bidra till att ett stort antal hundar får en bättre tillvaro. Nedan listas några av dem som arbetar för förbättrad djurvälfärd i andra länder, och som välkomnar donationer:

Veterinärer utan gränser

World Animal Protection

Humane Society International

International Fund for Animal Welfare

Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals

Vi kan alla bidra till att förbättra situationen för djur i andra länder, genom donationer, volontärarbete eller lobbyverksamhet.

Fri rörlighet för djur – men inte för smittsamma sjukdomar
På senare år har det blivit allt vanligare att adoptera hundar från andra länder, för att på så vis kunna ge dem en chans till en bättre tillvaro. Precis som djurägarna själva är vi måna om dessa djurs välbefinnande. Därför tycker vi att det är viktigt att öka kännedomen bland djurägare om vad det finns för risker i samband med adoption av djur från andra länder.

I Sverige har vi ett mycket gott hälsoläge bland våra djur. Smittsamma sjukdomar är ovanliga jämfört med i andra länder och en stor majoritet av hundarna och katterna har en ägare som ser till att de är vaccinerade och att de får vård när de är sjuka. Länge fanns det också krav på att alla djur som förs in i landet skulle sitta i karantän. På så vis hann man upptäcka symtom på smittsam sjukdom innan djuret hade kontakt med människor och andra djur här och riskerade att sprida smittan vidare. Förr har vi också haft en fördel i form av kargare klimat och en mindre gnagarpopulation vilket har inneburit att många sjukdomar inte kunnat spridas eller etablera sig här.

Både klimatförändringar och ökad globalisering, med större rörlighet över gränserna, innebär att förutsättningarna för ett gott hälsoläge förändras och det vilar ett större ansvar på oss alla att se till att inte nya smittsamma sjukdomar får fäste bland våra djur.

Rabies – viktigaste anledningen till karantän och andra smittskyddsåtgärder
Den enskilt viktigaste smittan som man vill förhindra spridning av är rabies. Rabies är en zoonos, dvs en sjukdom som kan överföras mellan djur och människor. Det finns inget botemedel för rabies och sjukdomen leder i princip alltid till döden när symtom uppträtt. Rabies skördar offer världen över men inhemsk smitta har inte förekommit i Sverige sedan 1886. För att förebygga att rabies förs in i landet i samband med import av djur finns fastställda regler för införsel som finns att läsa om på Jordbruksverkets hemsida

I Arthurs fall gick det inte att garantera att han inte var smittad av rabies vid den tidpunkt då han reste till Sverige. Rabies har en mycket lång inkubationstid (tiden mellan smittillfälle och tills symtom uppträder), ibland flera månader. Därför var det nödvändigt att hålla honom i karantän i flera månader så att eventuella symtom på rabies skulle uppträda innan han hade kontakt med andra djur eller människor. Eftersom han suttit så länge i karantän har även andra sjukdomar som skulle kunna spridas till andra hundar kunnat uteslutas, såsom valpsjuka och parvovirus, eftersom dessa har kortare inkubationstid.

De hundar som förs in från andra EU-länder behöver inte sitta i karantän, vilket ställer höga krav på att smittskyddsreglerna har följts i hundens ursprungsland för att inte hunden ska utgöra en smittrisk för hundar och människor i Sverige.

Leishmanios och andra smittsamma sjukdomar
Det finns andra smittor som kan medföra allvarlig sjukdom för djur och ibland även människor, men som inte betraktas som lika allvarliga som rabies och inte är föremål för lika omfattande lagstiftning. Ett viktigt exempel är rävens dvärgbandmask, en mikroskopiskt liten parasit som sprids av hunddjur som själva är symtomfria, men som kan orsaka allvarlig sjukdom hos människor. Länge var Sverige fritt från rävens dvärgbandmask, och det fanns regler för avmaskning av alla hundar som fördes in i landet. Men 2011 upptäcktes det att denna smitta fått fäste bland rävar i landet, troligen på grund av att en hund som inte varit avmaskad hade förts in och man blev då tvungen att släppa på kravet på avmaskning.

Ett annat exempel är Leishmania-parasiten, som många människor och djur är drabbade av. Infektion med Leishmania (s k leishmanios) är kronisk och smittade individer behöver livslång behandling, men ofta räcker inte detta för att den smittade hunden ska ha en acceptabel livskvalitet. Tyvärr är inkubationstiden lång (ibland flera år) och det är svårt att upptäcka smittan genom provtagning. AniCuras veterinärer har haft ett antal patienter med leishmanios som samtliga hade varit utomlands, och sjukdomen förefaller vara mycket vanlig bland adopterade gatuhundar. Vår erfarenhet är att dessa patienter ofta har så dålig prognos att avlivning är det enda alternativet. Vanligtvis uppges det att hundarna varit provtagna för Leishmania i ursprungslandet, men i en del fall har det uppdagats att veterinärintygen varit förfalskade. Det förekommer även att hundar som bär på Leishmania men inte utvecklat symtom är negativa vid provtagning. Leishmania sprids av en typ av insekt som idag inte bedöms finnas i Sverige, men som kan komma att etablera sig här i takt med klimatförändringarna.

Andra exempel på sjukdomar som tidigare inte påvisats i Sverige, eller som varit mycket ovanliga, är fransk hjärtmask, leptospiros, brucellos och smittsam venerisk tumör hos hundar (CTVT). Alla dessa har tyvärr förekommit i landet på senare tid.

Vi rekommenderar alla som överväger att adoptera en gatuhund från annat land att söka mer information om dessa och andra infektionssjukdomar på hemsidan för Statens Veterinärmedicinska Anstalt före införseln. En del av sjukdomarna kan uteslutas genom provtagning och veterinärundersökning, men tyvärr inte alla. I värsta fall kan den nya familjemedlemmen bära på en smitta som den själv kommer att bli sjuk av och även riskerar att sprida till andra hundar och eventuellt människor.

Från självständig gatuhund till adopterad familjehund?
En del av de hundar som förmedlats via s k shelters har aldrig vant sig vid att vara nära människor utan är mer eller mindre vilda. Det anses att hundar behöver socialiseras, dvs vänjas vid människor och miljöer, vid senast omkring fyra månaders ålder för att känna sig avslappnade med människor. Även hundar som har varit nära människor kan bli förvildade senare. Detta beror till viss del på den individuella hundens psyke. AniCuras veterinärer stöter ofta på hundar som inte funnit sig till rätta med familjelivet, utan är mycket stressade i sin nya tillvaro. Inte sällan har hundar som levt ett tufft liv på gatan lärt sig att bli strykrädda, undvika människor och när det inte går, att försvara sig genom att bitas. Det kan krävas mycket tid, träning och tålamod att få sådana hundar mindre stressade, och det är långt ifrån säkert att de någonsin blir så avslappnade att de fungerar som familjehundar.

Precis som när man köper valp i Sverige bör man därför besöka hunden man vill köpa i dess ”hemmiljö”. Då har man större möjlighet att bedöma hundens temperament och möjligheter att anpassa sig till ett liv nära människor. Man kan då också få en chans att försäkra sig om att det inte rör sig om en hund som har fötts upp i syfte att adopteras bort som ”gatuhund”, vilket tyvärr kan förekomma.

I Arthurs fall hade han och medlemmarna i Team Peak Performance levt nära varandra dygnet runt i flera dagar. Detta gav goda förutsättningar för dem att bedöma Arthurs psyke, och han visade sig vara mycket mild och lätt att ha att göra med. Han har inte heller verkat besvärad av att hanteras i samband med veterinärundersökning eller i karantänen.

Våra råd till den som vill hjälpa djur som far illa:

  • Det finns många sätt att hjälpa, och i en del fall kan insatserna göra nytta för ett stort antal djur. Det finns ett flertal organisationer som arbetar både genom kastrations- och vaccinationsprogram och med att hitta hem åt herrelösa djur lokalt, i den miljö de är vana vid. Det pågår även arbete med att förändra synen på herrelösa djur, genom exempelvis information i skolor, för att minska rädslan och öka acceptansen för djuren. Exempel på sådana organisationer finns listade på första sidan.
  • Stöd Arthur Foundation för att bidra till att herrelösa hundar i Ecuador ska få en bättre tillvaro.
  • Den som vill ge en hund eller katt en ny chans i livet uppmuntras att kontakta katthem och hundstall på sin hemort. Djuren där har ofta bättre förutsättningar att trivas i ett nytt hem än en gatuhund eller gatukatt som aldrig vistats inom fyra väggar.
  • Vi rekommenderar starkt att den som vill adoptera ett djur från ett annat land på alla sätt minimerar riskerna som detta är förknippat med. Man bör informera sig om smittriskerna i det aktuella landet hos sin veterinär eller SVA i god tid före införseln, så att lämpliga undersökningar och provtagningar kan utföras. Man bör lära känna djuret i dess hemmiljö för att få en uppfattning om hur socialiserad hunden är. Man bör också vara beredd på att djuret kan ha sämre förutsättningar för ett långt och gott liv, på grund av kroniska sjukdomar eller eventuella tidigare skador, både fysiska och psykiska.

Mer läsning

Här och Här

Källa: AniCura pressmeddelande



Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera