Nu har fästingarna fått svenska namn

Fästingar är spindeldjur som väcker många känslor. Hittills har 20 arter påträffats i Sverige. Nu har 24 fästingar fått svenska namn.

– Många fästingar har favoriter som värddjur, till exempel påträffas backsvalefästingen uteslutande på backsvalor och den kortbenta fladdermusfästingen uppvaktar bara fladdermöss, säger initiativtagaren till namngivningen, forskare Anders Lindström vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Vanlig fästing, Ixodes ricinus. Foto: Anders Lindström/SVA.

Vattensorksfästingen och gnagarfästingen gillar små däggdjur och därför träffar vi människor sällan på dem. Flera arter går nästan uteslutande på olika typer av fåglar, som exempelvis trädhålsfästing, fågelbofästing, klippfästing, skarvfästing, havsfågelfästing och duvfästing.

– Den fästing som man träffar på allra oftast är ”vanlig fästing”, Ixodes ricinus. Det är ovanligt att någon av de andra arterna särskilt söker sig till oss. Som de allra flesta andra fästingar har den fyra livsstadier: ägg, larv, nymf och vuxen. Under alla livsstadier utom som ägg behöver fästingen ett blodmål. Eftersom de biter flera värddjur genom livet kan många av fästingarna få i sig smittämnen som de sedan kan sprida vidare till bland andra människor. En snarlik art, tajgafästingen, har kommit österifrån och verkar ha etablerat sig åtminstone i norra Sverige, säger Anders Lindström.

Igelkottsfästing också vanlig

Igelkottsfästingen, Ixodes hexagonus, är kanske den vanligaste av de övriga fästingarna. Den är ofta påfallande ljus jämfört med vanlig fästing. Den påträffas ofta på igelkottar, men kan också liksom grytfästingen bita exempelvis hundar eller katter.

Trubbnosfästingen, Haemaphysalis punctata, är en lite ovanligare fästing som framför allt trivs i lite torrare miljöer på Gotland och Öland. Den suger gärna blod från får.

– Brokig hundfästing, Dermacentor reticulatus, är en vacker fästing som har ökat i Europa och spritt sig norrut. Den är hittills påträffad tre gånger i Sverige, vid två tillfällen som frilevande. Den följer med flyttfåglar söderifrån. Om klimatet är gynnsamt kommer den att etablera sig åtminstone i södra Sverige.

Kennelfästing föredrar hundar

En annan fästing som gillar lite torrare klimat och som ibland har etablerat sig inomhus är kennelfästing, Rhipicephalus sanguineus. Som namnet antyder har den ofta kommit till Sverige med hundar och påträffats i kennlar.

– Öronfästing, Otobius megnini, har bara påträffats en enda gång i Sverige, i örat på en hund som kom från Kalifornien. Som tur var besökte ägaren min hustrus veterinärklinik och hon tog hem fästingen till mig. Den lever nästan hela sitt liv i öronen på sitt värddjur och lämnar det bara för att para sig och lägga ägg. Eftersom de är lätta att missa så har de spritt sig över stora delar av världen och finns numera i Turkiet där de verkar bli allt vanligare. Den kommer säkert att komma till Europa inom en snar framtid, spår Anders Lindström.

Andra arter som kan följa med importerade djur är gul hundfästing, kennelfästing, amerikansk hundfästing och sköldpaddsfästing.

Få mjuka fästingar i Sverige

– Till sist måste jag ju även nämna kortbent fladdermusfästing, Argas vespertilionis. Det är en häftig och sällan sedd fästing! Den lever bara på fladdermöss och ser ut som ett stort kvalster, vilket det ju också är. Det här är tillsammans med duvfästingen våra enda representanter för familjen Argasidae, så kallade mjuka fästingar.

04a17839ca2a50a26b9820436795a5eb.jpg

DOG NEWS Sveriges största hundblogg



 

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s