Nya rön bäddar för säkrare prognoser för tikar med livmoderinflammation

pressfototSveriges lantbruksuniversitet, SLU – 2015-10-15 12:39 CEST

Nästan var femte tik drabbas av livmoderinflammation. Det är en livshotande sjukdom, och det är viktigt att kunna identifiera tikar med särskilt dålig prognos i ett tidigt skede. En viktig faktor är hundens ras, eftersom sjukdomen är betydligt vanligare i vissa raser. Iakttagelser vid klinisk undersökning, liksom halten av vita blodkroppar och olika inflammationsmarkörer i blodet, ger ytterligare ledtråder. Detta visar Supranee Jitpean i en avhandling från SLU.  

Livmoderinflammation (pyometra) är en vanlig och livshotande sjukdom hos tikar och den behandlas vanligen kirurgiskt. Supranee Jitpean visar i sitt doktorsarbete vid SLU vilka möjligheter det finns att tidigt identifiera tikar som löper stor risk att drabbas av komplikationer. Fler tikar med dålig prognos skulle överleva om en optimal behandling kan sättas in i ett tidigt skede. Slutsatserna i arbetet bygger på analyser av försäkringsdata för olika raser, sjukjournaler och en rad blodtester.

Kraftigt förhöjd risk hos vissa raser
En genomgång av försäkringsdata visade att 19 procent av alla tikar hade diagnosticerats med livmoderinflammation före tio års ålder. Risken att drabbas var dock betydligt större för vissa av de 110 olika raser som ingick i materialet. I tio raser drabbades minst hälften av tikarna: berner sennenhund (66 %), grand danois (62 %), leonberger (61 %), rottweiler (58 %), irländsk varghund (58 %), staffordshire bullterrier (54 %), keeshond (52 %), bullterrier (52 %), bouvier des flandres (50 %), och newfoundlandshund (50 %).

– Längst ned i listan finns norrbottenspets (4 %) och finsk spets (3 %), säger Supranee Jitpean.

För första gången undersöktes också ras-specifika data för den kombinerade risken att diagnosticeras med livmoderinflammation och/eller juvertumörer hos 110 hundraser, och dessa resultat kan vara till stor hjälp vid bedömning av risk och nytta med kirurgisk kastration för individuella hundar.

Låg halt vita blodkroppar är ett varningstecken
Supranee Jitpean har också gjort en systematisk genomgång av sjukjournaler, som täckte 315 tikar som behandlats kirurgiskt för livmoderinflammation. Där visade det sig att flera iakttagelser som görs vid klinisk undersökning, liksom resultat från laboratorieanalyser, kan vara till god hjälp vid bedömningen av prognosen för en tik med livmoderinflammation.

Den viktigaste upptäckten var att tikar med lågt antal vita blodkroppar (leukopeni) hade en 18-faldigt förhöjd risk för bukhinneinflammation, som är den vanligaste komplikationen och som diagnosticerades hos 13 procent av tikarna. Hos tikar med lågt antal vita blodkroppar fanns också en över 3,5-faldigt förhöjd risk för förlängd vårdtid på djursjukhus efter operationen (3 dagar eller fler). Onormal kroppstemperatur var kopplat till en 3-faldigt ökad risk för bukhinneinflammation och hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd eller bleka synliga slemhinnor hade en 7-faldigt respektive 3-faldigt förhöjd risk för att behöva vårdas längre tid efter operationen än normalt.

Inflammationsmarkörer i blodprov ger ytterligare ledtrådar
I avhandlingen har Supranee Jitpean även undersökt om det går att bedöma prognosen för sjuka tikar med hjälp av olika inflammationsmarkörer i blodprov. I denna studie jämfördes hon 30 tikar med livmoderinflammation och 17 friska kontrolltikar. Blodkoncentrationerna av C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA) var förhöjda, medan koncentrationerna av insulinliknande tillväxtfaktor 1 (IGF-1), albumin och järn var lägre hos tikar med livmoderinflammation än hos friska tikar. Ett viktigt fynd var att SAA-koncentrationerna var högre hos de tikar som också drabbats av blodförgiftning. Dessa resultat tyder på att SAA kan vara en potentiell markör för att diagnosticera blodförgiftning hos hundar. Trots att analysen är ospecifik, eftersom SAA stiger vid många sjukdomar, skulle SAA därmed kunna hjälpa till att identifiera de hundar med livmoderinflammation som är svårast sjuka.

Proteinet kromogranin A undersöktes för första gången hos hundar med bakterieinfektion genom mätning av två nedbrytningsprodukter, catestatin och vasostatin. Vid livmoderinflammation var koncentrationerna av catestatin lägre och av vasostatin oförändrade jämfört med hos friska tikar. Ingen av de undersökta inflammationsmarkörerna hade något samband med vårdtiden på djursjukhus efter kirurgisk behandling.

Sammanfattningsvis leder denna nya kunskap till ökad förståelse för att fynd från sjukdomshistorik, klinisk undersökning och blodprovsanalyser av inflammationsmarkörer kan vara värdefulla för bedömning av prognos och sjukdomsgrad hos en tik med livmoderinflammation. Risken för en individuell tik att drabbas av livmoderinflammation och juvertumörer beror mycket på ras och kan vara värdefull att ta hänsyn till vid bedömning av risk och nytta av kastration av individuella hundar av olika ras.

Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/12581/



Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.