Stelkramp hos hund är ovanligt, men sjukdomen kan bli mycket allvarlig. Ett klobrott, en skada på en tå eller till och med en liten skada i munnen kan i vissa fall ge stelkrampsbakterien möjlighet att ta sig in i kroppen. Forskning på hundar visar att just skador på tassar, tår och klor förekommer bland identifierade inkörsportar. Hundägare bör därför känna till de tidiga symtomen på tetanus – stelhet, förändrad gång och muskelspänningar kan vara varningssignaler.

Vad är stelkramp hos hund?

Stelkramp, eller tetanus, orsakas av bakterien Clostridium tetani. Bakterien kan bilda ett mycket potent nervgift, tetanustoxin eller tetanospasmin, som påverkar nervsystemet.

Bakteriens sporer förekommer i miljön, framför allt i jord. Sporerna är mycket motståndskraftiga och kan överleva länge i omgivningen.

När sporer kommer in i skadad vävnad och förhållandena är gynnsamma kan bakterierna föröka sig och producera toxin.

Det är alltså framför allt giftet som bakterien producerar, snarare än en spridning av själva bakterien genom kroppen, som orsakar de karakteristiska neurologiska symtomen.

Hundar betraktas som relativt motståndskraftiga mot tetanustoxin jämfört med exempelvis hästar och människor. Det betyder dock inte att hundar inte kan drabbas. När sjukdomen väl utvecklas kan den bli mycket allvarlig.

Ett litet sår kan vara inkörsporten

Stelkramp förknippas ofta med djupa och kraftigt förorenade sår, men inkörsporten behöver inte alltid vara dramatisk.

Bakterien gynnas av miljöer med låg syrehalt och skadad eller död vävnad. Ett djupt sticksår är därför en klassisk riskmiljö.

Hos hund har infektioner även kopplats till skador på:

• klor och klokapslar
• tår
• trampdynor
• sår på tassarna
• djupare vävnadsskador
• skador i samband med tandömsning.

Det är särskilt intressant för hundägare eftersom sådana skador är betydligt vanligare än stora öppna sår.

Klobrott förekom ofta hos hundar med stelkramp

En retrospektiv veterinärmedicinsk studie av 18 hundar med stelkramp fann en möjlig infektionsplats hos 16 av de 18 hundarna.

Hos hundarna identifierades bland annat:

• kloskador hos 8 av 18 hundar
• sår på trampdynorna hos 2 av 18
• skär- eller sårskador på tår hos 4 av 18
• ett fall där sjukdomen utvecklades i samband med tandömsning.

Hos två hundar kunde ingen inkörsport identifieras.

Vid röntgen av skadade tassar hos tolv av hundarna sågs dessutom beninfektion, osteomyelit, hos sex hundar och fraktur på yttersta tåbenet hos tre.

Det visar varför ett till synes vanligt klobrott eller en tåskada inte alltid bör betraktas som en helt ytlig skada.

Det betyder naturligtvis inte att klobrott normalt leder till stelkramp. Stelkramp hos hund är ovanligt. Men kloskador har dokumenterats som inkörsport hos hundar som faktiskt utvecklat sjukdomen.

Även munnen kan vara en möjlig inkörsport

Att ett av fallen i studien uppstod under tandömsning är också intressant.

När en valp tappar sina mjölktänder uppstår små sår i tandköttet. Skadade eller frakturerade tänder kan också skapa vävnadsskador.

Det finns därför biologiska förutsättningar för att en skada i munhålan i sällsynta situationer kan fungera som inkörsport.

Det innebär däremot inte att normal tandömsning i sig ska betraktas som farlig. Stelkramp är fortfarande en ovanlig sjukdom hos hund.

Så påverkar stelkrampsgiftet hunden

När Clostridium tetani växer i den skadade vävnaden kan bakterien producera neurotoxinet tetanospasmin.

Toxinet påverkar nervsystemets reglering av musklerna. Resultatet blir att musklerna inte kan slappna av normalt.

Det kan orsaka:

stelhet → muskelspänningar → spasmer och kramper.

Sjukdomen kan vara lokal och till en början bara påverka området i närheten av skadan. Hos andra hundar utvecklas en mer generaliserad form där stora delar av kroppen påverkas.

Symtom på stelkramp hos hund

Tidiga symtom kan vara relativt ospecifika och därför svåra att känna igen.

Var uppmärksam på exempelvis:

• tilltagande stelhet
• förändrat eller stelt rörelsemönster
• svårigheter att böja benen
• muskelspänningar
• stel eller förändrad svanshållning
• förändrat ansiktsuttryck
• svårigheter att öppna munnen
• problem att äta eller svälja
• överkänslighet för ljud, ljus eller beröring
• muskelryckningar
• spasmer eller kramper.

Vid generaliserad stelkramp kan hela kroppen bli kraftigt stel.

Stimuli som ljud, ljus och beröring kan utlösa eller förvärra muskelspasmer hos svårt sjuka hundar.

Symtomen kan komma långt efter själva skadan

En sak som kan göra stelkramp svår att upptäcka är tiden mellan skadan och de första symtomen.

Enligt Merck Veterinary Manual varierar inkubationstiden hos hund från ungefär en till flera veckor, men omkring 10–14 dagar är vanligast.

När hunden börjar bli stel kan ett tidigare klobrott eller litet sår redan ha läkt så väl att ägaren inte längre tänker på det.

I vissa fall går det inte ens att hitta den ursprungliga inkörsporten när hunden undersöks.

Hur diagnostiseras stelkramp?

Diagnosen baseras framför allt på:

• hundens symtom
• sjukdomsförloppet
• eventuell tidigare sårskada
• neurologiska fynd.

Det kan vara svårt att bekräfta sjukdomen genom bakterieodling.

Att bakterien inte kan påvisas utesluter därför inte stelkramp. Den ursprungliga skadan kan dessutom redan ha läkt när symtomen börjar.

Veterinären behöver samtidigt utesluta andra sjukdomar som kan orsaka stelhet, kramper eller neurologiska symtom.

Behandling av stelkramp hos hund

Stelkramp kan kräva omfattande veterinärvård och ibland intensivvård.

Behandlingen anpassas efter sjukdomens svårighetsgrad och kan bland annat omfatta:

• noggrann rengöring och kirurgisk upprensning av den misstänkta infektionsplatsen
• antibiotikabehandling
• tetanus-antitoxin
• läkemedel mot muskelspasmer och kramper
• smärtlindring
• vätske- och näringsstöd
• intensiv övervakning.

Antitoxin kan neutralisera toxin som ännu inte har bundit till nervvävnaden, men kan inte häva effekten av toxin som redan bundits.

Det är en viktig anledning till att tidig diagnos och behandling kan vara betydelsefull.

Mörkt och lugnt kan vara en del av vården

Hundar med generaliserad stelkramp kan bli extremt känsliga för stimuli.

Ljud, starkt ljus och beröring kan framkalla kraftiga muskelspasmer.

Därför kan svårt drabbade hundar behöva vårdas i en lugn och mörk miljö med så lite stimulering som möjligt.

Vid allvarliga fall kan komplikationer påverka bland annat andning och kroppens autonoma nervsystem, vilket gör intensivvård nödvändig.

Hur är prognosen?

Prognosen varierar kraftigt beroende på hur omfattande sjukdomen är.

En hund med begränsad, lokal stelkramp kan ha ett helt annat sjukdomsförlopp än en hund som utvecklar svår generaliserad stelkramp med andningsproblem eller påverkan på det autonoma nervsystemet.

Återhämtningen kan dessutom vara lång eftersom nervsystemet behöver återfå normal funktion.

Vaccineras hundar mot stelkramp?

Till skillnad från människor ingår vaccination mot stelkramp normalt inte i hundarnas vanliga vaccinationsprogram.

En viktig anledning är att hundar har en betydligt högre naturlig motståndskraft mot tetanustoxin än exempelvis människor och hästar och att sjukdomen är ovanlig hos hund.

Det vanliga vaccinationsskyddet för hund ska därför inte förväxlas med människans stelkrampsvaccination.

Så kan hundägare minska risken

Eftersom bakterien kan komma in genom skadad vävnad är god sårvård viktig.

Var särskilt uppmärksam på:

• djupa sticksår
• kraftigt jordförorenade sår
• klobrott
• skador runt klokapseln
• skärsår på tassar
• skador mellan tårna
• infekterade sår
• vävnad som blivit mörk eller nekrotisk
• djupa eller infekterade skador i munhålan.

Ett sår som ser litet ut på hudytan kan vara betydligt djupare under huden.

Klobrott ska inte skapa panik – men håll uppsikt

Tusentals hundar får mindre sår och kloskador utan att utveckla stelkramp.

Budskapet är därför inte att hundägare ska bli rädda varje gång en klo går sönder.

Däremot är det klokt att komma ihåg en tidigare skada om hunden under de följande veckorna börjar uppvisa oförklarlig stelhet, förändrad gång, spända muskler eller neurologiska symtom.

Berätta då för veterinären om skadan – även om den verkar obetydlig och redan har läkt.

Sök veterinär snabbt vid misstänkta symtom

En hund som plötsligt blir kraftigt stel, får spasmer, svårt att öppna munnen, problem att svälja eller andas eller utvecklar andra tydliga neurologiska symtom behöver bedömas av veterinär.

Stelkramp är ovanligt hos hund, vilket också gör att sjukdomen lätt kan hamna långt ner på listan över tänkbara diagnoser.

Kunskap om kopplingen mellan sår, klobrott, tåskador och efterföljande stelhet kan därför hjälpa både hundägare och veterinärer att uppmärksamma sjukdomen tidigare.

Källor

Merck Veterinary Manual – Tetanus in Dogs. Veterinärmedicinsk genomgång av orsak, smittväg, inkubationstid, symtom och behandling av stelkramp hos hund.

Merck Veterinary Manual – Tetanus in Animals. Veterinärmedicinsk referens om Clostridium tetani, tetanustoxin, diagnostik och behandling.

Retrospective study of tetanus in 18 dogs – Causes, management, complications, and immunological status. Vetenskaplig studie publicerad 2023. Studien beskriver bland annat kloskador, tåskador, trampdyneskador och tandömsning som möjliga infektionsportar hos de studerade hundarna.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Information om Clostridium tetani, bakteriens förekomst i miljön och sjukdomsmekanismen hos djur.

Artikeln är avsedd som information och ersätter inte veterinärmedicinsk undersökning eller behandling.

OnlyGoodDog Probiotika för hundar

Vill ditt företag synas på Dognews?
Annonsering och samarbeten: dognews@hotmail.se

DOG NEWS SVERIGES STÖRSTA NYHETSSAJT OM HUNDAR