Kan en hund bli förgiftad av en padda? Så farligt är det – och så ska du agera direkt – Dog News

Här är allt du behöver veta om paddförgiftning hos hund – från symtom och behandling till hur du förebygger att det händer. Foto: Dognews

Att en hund nyfiket slickar på en padda är betydligt vanligare än många tror. För de flesta hundar slutar mötet med kraftigt dreglande och ett obehagligt minne, men i vissa fall kan paddans gift orsaka allvarliga symtom som kräver omedelbar veterinärvård. Här är allt du behöver veta om paddförgiftning hos hund – från symtom och behandling till hur du förebygger att det händer.

Under sommarens varma kvällar är paddor aktiva i trädgårdar, parker och längs skogsstigar. De rör sig långsamt och väcker hundars nyfikenhet. Många hundar nosar, slickar eller försöker bära paddan i munnen. Det kan få obehagliga konsekvenser.

Paddor försvarar sig med gift

Till skillnad från ormar biter inte paddor för att försvara sig. I stället utsöndrar de ett giftigt sekret från stora körtlar bakom ögonen, de så kallade parotidkörtlarna. Giftet frigörs när paddan känner sig hotad eller blir biten.

Hos den vanliga paddan (Bufo bufo), som finns i hela Sverige, består sekretet av flera biologiskt aktiva ämnen som irriterar slemhinnor och påverkar nervsystemet och hjärtat.

För hunden innebär det att giftet snabbt tas upp via munslemhinnan när den slickar eller biter i paddan.

Hur farligt är det?

I de allra flesta fall blir en svensk hund inte livshotande förgiftad, men symtomen kan vara mycket kraftiga och obehagliga.

Risken påverkas av flera faktorer:

Hundens storlek.
Hur länge hunden haft paddan i munnen.
Hur mycket sekret paddan hunnit avge.
Om hunden svalt giftet.
Hundens allmänna hälsotillstånd.

Små hundar kan påverkas betydligt kraftigare än stora hundar eftersom de får en högre dos gift i förhållande till kroppsvikten.

Vanliga symtom

Symtomen kommer ofta inom några sekunder till några minuter.

De vanligaste tecknen är:

Kraftigt dreglande.
Vitt skum runt munnen.
Intensivt slickande om läpparna.
Gnidande med tassarna mot nos och mun.
Kräkningar.
Rodnad i munnen.
Smärta i munhålan.
Ovilja att äta eller dricka.

Många hundar blir tydligt stressade eftersom giftet orsakar en intensiv brännande känsla i munnen.

Allvarliga symtom

Om hunden fått i sig större mängder gift kan allvarligare symtom utvecklas.

Dessa kan omfatta:

Kraftig oro.
Svaghet.
Ostadig gång.
Muskelryckningar.
Skakningar.
Kramper.
Onormal hjärtrytm.
Hög eller låg puls.
Andningssvårigheter.
Kollaps.

Även om dessa symtom är ovanliga i Sverige ska de alltid betraktas som akuta.

Vad ska du göra direkt?

Snabb första hjälpen kan minska mängden gift som tas upp.

1. Skölj munnen

Skölj försiktigt hundens mun med rikligt med ljummet vatten i 5–10 minuter.

Håll hundens huvud nedåt så att vattnet rinner ut ur munnen och inte ner i luftvägarna.

2. Gnugga inte

Försök inte torka eller gnugga i munnen eftersom det kan göra att giftet sprids ytterligare över slemhinnorna.

3. Låt inte hunden svälja sköljvattnet

Giftet bör sköljas bort – inte sväljas.

4. Kontakta veterinär

Om hunden fortsätter att dregla kraftigt, kräks, blir slö eller visar andra symtom ska veterinär kontaktas omgående.

Hur behandlar veterinären?

Det finns inget specifikt motgift mot paddgift.

Veterinären behandlar därför symtomen.

Behandlingen kan bestå av:

Noggrann sköljning av munnen.
Vätskebehandling.
Smärtstillande läkemedel.
Läkemedel mot krampanfall.
Behandling av hjärtrytmrubbningar.
Syrgas vid behov.
Övervakning tills hunden är stabil.

De flesta hundar återhämtar sig helt om de får vård i tid.

Är svenska paddor lika giftiga som tropiska paddor?

Nej.

I Australien, delar av USA och Centralamerika finns den ökända agapaddan (Cane Toad, Rhinella marina), vars gift kan vara dödligt för hundar redan inom kort tid.

Den svenska vanliga paddan innehåller betydligt mindre mängder gift och orsakar oftast inte dödsfall. Däremot kan även svenska paddor ge kraftiga symtom och ska därför tas på allvar.

Valpar och små hundar löper större risk

Små hundar som exempelvis pomeranian, chihuahua och yorkshireterrier påverkas ofta kraftigare än större hundar.

Valpar är dessutom mer nyfikna och undersöker gärna paddor genom att bita och slicka på dem.

Därför bör ägare till små hundar vara extra vaksamma under sommarhalvåret.

När är paddorna mest aktiva?

Paddor är framför allt aktiva:

Efter regn.
Under varma sommarkvällar.
I skymning och gryning.
I trädgårdar nära dammar.
Vid komposter och fuktiga rabatter.

Under dessa tider är risken störst att hunden stöter på en padda.

Så förebygger du olyckor

Du kan minska risken genom att:

Ha hunden under uppsikt i trädgården kvällstid.
Använda koppel där det finns mycket paddor.
Lära hunden kommandot ”Låt bli”.
Ta bort matskålar som lockar andra djur utomhus.
Minska mörka gömställen i trädgården där paddor gärna vistas.

När ska veterinär kontaktas omedelbart?

Sök veterinär direkt om hunden:

får kramper,
blir vinglig,
kollapsar,
får hjärtklappning,
har svårt att andas,
fortsätter dregla kraftigt trots sköljning,
eller om det gäller en mycket liten hund eller valp.

Vänta inte på att symtomen ska gå över av sig själva.

DogNews sammanfattar

De flesta möten mellan svenska hundar och paddor slutar lyckligt, men de ska aldrig tas lätt på. Paddans gift kan ge kraftig irritation i munnen och i vissa fall påverka både hjärta och nervsystem.

Om hunden slickar eller biter på en padda är snabb sköljning av munnen den viktigaste första hjälpen. Därefter bör hunden hållas under noggrann uppsikt, och vid minsta tecken på allvarliga symtom ska veterinär kontaktas omedelbart.

Att känna igen symtomen och agera snabbt kan göra stor skillnad – särskilt för valpar och små hundraser.