Två beagles har fötts efter att forskare med hjälp av gentekniken CRISPR slagit ut en gen som styr produktionen av ett av hundens viktigaste allergiframkallande proteiner. Hundarna producerar inte längre det aktuella allergenet Can f 1 och har hittills utvecklats normalt. Resultaten väcker hopp om att det i framtiden kan bli möjligt att föda upp hundar som orsakar betydligt mindre allergiska besvär – men forskningen befinner sig fortfarande i ett mycket tidigt skede.

Studien publicerades den 5 augusti 2026 i den vetenskapliga tidskriften The CRISPR Journal under titeln Targeted Genetic Knockout of Can f 1, the Major Allergen in Dogs.

Bakom forskningen står forskare knutna till det amerikanska bioteknikföretaget Kindred Companion Sciences.

De två hundarna, beagle-tikarna Alfie och Bailey, föddes redan den 22 september 2024. Sedan dess har forskarna följt deras utveckling och undersökt om den genetiska förändringen påverkat deras hälsa. Läs också Det finns inga allergivänliga hundar

Hundallergi orsakas inte av hundens päls i sig

Hundallergi beskrivs ofta som ”pälsallergi”, men det är egentligen missvisande.

Det är proteiner som hunden producerar som orsakar den allergiska reaktionen. Allergener kan bland annat finnas i saliv, hudmaterial och mjäll och på så sätt hamna i hundens päls och spridas i omgivningen.

Ett av de viktigaste allergenen heter Can f 1. Det är ett protein i lipokalin-familjen och står enligt forskarna bakom en stor del av den hundspecifika IgE-reaktionen hos personer som är sensibiliserade mot hund.

Forskarna uppskattar att hundallergi förekommer hos omkring 15 procent av befolkningen och kan bland annat vara förknippad med allergisk rinit och astma.

Det var just produktionen av Can f 1 som forskarna försökte stoppa.

CRISPR användes för att slå ut genen

Forskarna använde gentekniken CRISPR-Cas9, som gör det möjligt att göra mycket riktade förändringar i DNA.

Primära fibroblaster från hund modifierades så att forskarna skapade en förändring i den första delen, exon 1, av genen för Can f 1. En enda extra DNA-bas infördes, vilket orsakade en så kallad frameshift-mutation.

Resultatet blev att genen inte längre kunde ge upphov till det normala Can f 1-proteinet.

De genetiskt förändrade cellerna användes därefter vid somatisk cellkärnöverföring, SCNT, en kloningsteknik där cellkärnan från en kroppscell används för att skapa ett embryo.

Forskarna skapade totalt 25 rekonstruerade embryon som fördes över till äggledaren hos en surrogattik av rasen beagle.

Två embryon utvecklades hela vägen till levande valpar.

Alfie och Bailey föddes med vikterna 320 respektive 318 gram.

De båda tikarna kommer från samma genredigerade donatorcellinje och är genetiska kloner.

Forskarna hittade inget Can f 1 hos hundarna

Efter födseln analyserades bland annat hundarnas saliv.

Resultatet var tydligt.

Forskarna kunde inte detektera Can f 1-protein hos de genredigerade hundarna.

Som jämförelse analyserades material från en vanlig beagle samt från en pudel och en goldendoodle – hundtyper som ofta förknippas med påståenden om att vara mer allergivänliga.

Hos dessa hundar kunde Can f 1 däremot påvisas.

Forskarna undersökte också material från hundarnas hår och mjäll. Inte heller där kunde Can f 1 påvisas hos Alfie och Bailey.

Även pudel och goldendoodle gav allergisk reaktion

En särskilt intressant del av studien handlar om föreställningen att vissa hundraser skulle vara ”hypoallergena”.

Tidigare forskning har visat att mängden Can f 1 i päls och hemmiljö inte konsekvent är lägre hos hundraser som marknadsförs som allergivänliga. Variationerna mellan enskilda hundar kan dessutom vara stora.

I den nya studien innehöll både pudelns och goldendoodlens prover Can f 1.

Det blev ännu tydligare när forskarna genomförde pricktest på en person med konstaterad allergi mot Can f 1.

Personen reagerade på material från den vanliga beaglen, pudeln och goldendoodlen.

Däremot kunde forskarna inte se någon mätbar hudreaktion på material från de genredigerade hundarna.

Viktigt: testet gjordes endast på en allergisk person

Resultatet är lovande men ska inte tolkas som att forskarna redan har bevisat att Alfie och Bailey är helt ”allergifria”.

Pricktestet genomfördes på endast en person.

Dessutom var just den personen sensibiliserad mot Can f 1 men hade inte mätbara IgE-antikroppar mot de andra testade hundallergenen Can f 2–6.

Människor med hundallergi reagerar inte nödvändigtvis på samma allergen.

En person som framför allt reagerar på ett annat hundprotein skulle därför inte automatiskt bli symtomfri tillsammans med en hund bara för att Can f 1 saknas.

Forskarna framhåller själva att studien är ett så kallat proof of concept – ett första bevis för att principen fungerar – och inte ett slutgiltigt bevis för att tekniken kan skapa hundar som alla hundallergiker kan leva tillsammans med.

Genomet undersöktes efter oavsiktliga förändringar

En viktig fråga vid CRISPR-redigering är om tekniken kan orsaka genetiska förändringar på andra platser än den avsedda.

Forskarna analyserade därför möjliga så kallade off-target-effekter.

Först identifierades elva tänkbara platser i arvsmassan där CRISPR-systemet teoretiskt skulle kunna ha gjort oavsiktliga förändringar. Forskarna fann inga sådana förändringar.

De gick därefter vidare med helgenomsekvensering och analyserade hundarnas arvsmassa mer omfattande.

Totalt identifierades 413 möjliga bindningsställen för Cas9 utifrån forskarnas kriterier, varav ett var det avsedda målet.

Vid jämförelsen med den ursprungliga oredigerade cellinjen hittades enligt studien inga nya mutationer vid de förutsagda CRISPR-bindningsställena utöver den förändring forskarna avsiktligt hade gjort i Can f 1-genen.

Forskarna fann inte heller några tecken på större kromosomala omstruktureringar.

Samtidigt betonar forskarna att studien inte var utformad som en fullständig kartläggning av samtliga tänkbara långsiktiga konsekvenser av genredigeringen.

Hur mår de genredigerade hundarna?

Alfie och Bailey har regelbundet undersökts av veterinärer.

Enligt studien har man hittills inte sett några kliniskt uppenbara hälsoproblem.

Hundarna har haft normal tillväxt, normal aktivitetsnivå och normalt allmäntillstånd. Forskarna uppger inte heller att de sett några tydliga beteendeavvikelser i den vardagliga observationen av hundarna.

Röntgenundersökningar av bröstkorg och buk har inte visat några uppenbara anatomiska avvikelser och hundarnas vuxenvikt har legat inom förväntat intervall för tikar av rasen beagle.

Det är dock viktigt att skilja detta från att veta att genredigeringen är säker under ett helt hundliv.

Alfie och Bailey är fortfarande unga hundar och eventuella konsekvenser som uppstår först senare i livet kan därför ännu inte uteslutas.

Man vet fortfarande inte exakt vilken funktion Can f 1 har hos hunden

Här finns ytterligare en viktig obesvarad fråga.

Can f 1 tillhör lipokalinerna, en grupp proteiner som bland annat kan binda och transportera olika fettlösliga molekyler.

Den exakta fysiologiska funktionen hos Can f 1 i hunden är fortfarande inte klarlagd.

Att Alfie och Bailey hittills utvecklats normalt talar för att hundar kan leva och utvecklas utan proteinet, men det säger ännu inte allt om eventuella funktioner som kan visa sig under andra förhållanden eller senare i livet.

Forskarna anser därför att hundarna behöver studeras vidare.

Kan tekniken användas på andra hundraser?

Forskarna analyserade även den genetiska region som CRISPR-systemet riktades mot hos olika hundraser.

Målsekvensen visade sig vara mycket väl bevarad mellan de analyserade raserna.

Det innebär åtminstone teoretiskt att samma strategi skulle kunna vara möjlig att använda även hos andra hundraser.

Men vägen från två försöksdjur till en framtida population av genredigerade sällskapshundar är mycket lång.

Det behövs bland annat betydligt större studier, fler hundar, längre uppföljning och allergitester på många människor med olika allergiprofiler.

Ingen hundras är automatiskt allergivänlig

Studien aktualiserar samtidigt en viktig fråga för dagens hundköpare.

Begrepp som ”allergivänlig” och ”hypoallergen hund” används ofta om exempelvis pudlar och olika så kallade doodle-korsningar.

Men en hund som fäller lite är inte automatiskt fri från hundallergen.

Forskarna bakom den nya studien hänvisar till tidigare undersökningar där koncentrationen av Can f 1 inte konsekvent varit lägre hos hundar som betraktats som hypoallergena. I vissa undersökningar har nivåerna i pälsen till och med varit lika höga eller högre.

Det finns också stora individuella skillnader mellan hundar.

För en allergisk person är det därför riskabelt att utgå från att en viss ras garanterat kommer att fungera enbart därför att den marknadsförs som allergivänlig.

Genredigerade hundar väcker etiska frågor

Tekniken öppnar möjligheter men innebär samtidigt en principiellt ny utveckling inom hundavel.

Människan har under tusentals år förändrat hunden genom selektiv avel. CRISPR gör det möjligt att förändra en bestämd del av arvsmassan betydligt mer direkt.

I det här fallet är syftet att minska ett protein som orsakar sjukdom hos människor.

Men om tekniken så småningom blir säker och praktiskt användbar uppstår större frågor: Vilka egenskaper ska det vara acceptabelt att förändra? Ska genteknik användas för hundens egen hälsa, för människans behov eller även för rent kosmetiska egenskaper?

Hundens välfärd måste vara central när den här typen av teknik utvecklas.

Att två unga hundar hittills förefaller friska är ett viktigt första resultat – men inte samma sak som att man känner till effekterna över flera generationer eller under ett helt hundliv.

Ett genombrott – men inte en allergifri hund på marknaden

Studien visar för första gången att forskare genom riktad genredigering kan slå ut produktionen av ett centralt hundallergen och få levande hundar som hittills utvecklas normalt.

Hos Alfie och Bailey kunde Can f 1 inte detekteras i de analyserade proverna och material från hundarna gav ingen synlig reaktion vid pricktest hos den Can f 1-allergiska person som deltog i försöket.

Det är ett anmärkningsvärt forskningsresultat.

Men det finns fortfarande bara två hundar i studien och allergitestet omfattade en enda människa.

Det är därför alldeles för tidigt att tala om en färdig lösning för hundallergiker.

Vad forskarna däremot har visat är att det går att angripa hundallergi från ett helt nytt håll: inte genom att behandla människans allergiska reaktion – utan genom att stoppa hunden från att producera ett av allergenen från början.

Källa

Walker, M.W.G. med flera (2026), Targeted Genetic Knockout of Can f 1, the Major Allergen in Dogs, The CRISPR Journal. Publicerad online den 5 augusti 2026. DOI: 10.1177/25731599261473124.

Vill ditt företag synas på Dognews?
Annonsering och samarbeten: dognews@hotmail.se

DOG NEWS SVERIGES STÖRSTA NYHETSSAJT OM HUNDAR