Hundar kan komma att spela en viktig roll i framtidens forskning om åldrande och ett längre, friskare liv. En omfattande studie visar att hundar och människor delar flera biologiska markörer i blodet som är kopplade till livslängd och risk för tidigare död. Upptäckten kan hjälpa forskare att bättre förstå varför kroppen åldras – samtidigt som kunskapen kan förbättra hälsan hos både hundar och människor.

Forskare inom det amerikanska Dog Aging Project har analyserat blodprover från 937 privatägda hundar. Resultaten visar att flera ämnesomsättningsprodukter som förknippas med dödlighet hos människor även har liknande samband hos hundar.

Det betyder inte att forskarna redan kan förutsäga exakt hur länge en enskild hund kommer att leva. Studien visar däremot att hundar och människor tycks dela viktiga delar av den grundläggande biologin bakom åldrande.

Hundar och människor delar biologiska tecken på åldrande

När kroppen bryter ned mat, producerar energi, bygger nya celler och hanterar inflammation bildas en mängd små molekyler som kallas metaboliter. Den samlade bilden av dessa ämnen brukar kallas kroppens metabolom.

Metaboliterna kan mätas i blodet och ger forskarna ledtrådar om vad som händer i kroppen. Ett enskilt ämne berättar sällan hela historien, men ett större mönster av olika metaboliter kan fungera som ett slags biologiskt fingeravtryck.

I den nya studien analyserades 133 metaboliter i hundarnas blod. Forskarna fann att ungefär 17 procent av de undersökta metaboliterna kunde vara kopplade till dödlighet. För 23 metaboliter var sambandet statistiskt signifikant efter att forskarna hade tagit hänsyn till risken för slumpmässiga fynd.

Analysen justerades bland annat för hundarnas ålder, kön, vikt, kreatininvärde och genetiska släktskap.

Studien omfattade 937 privatägda hundar

Hundarna ingick i Dog Aging Projects så kallade Precision Cohort, en grupp hundar som följs särskilt noggrant med återkommande hälsoundersökningar och biologiska prover.

Till skillnad från försöksdjur levde hundarna vanliga liv tillsammans med sina ägare. Gruppen omfattade hundar av olika storlek, genetisk bakgrund och livsmiljö. Mer än hälften av hundarna hade blandad härkomst.

Under uppföljningstiden avled 104 av de 937 hundarna. Hundarna följdes i genomsnitt under 2,6 år och som längst i 3,9 år.

Det är en betydligt kortare uppföljning än i motsvarande studier på människor, där deltagarna i vissa fall har behövt följas under flera årtionden. Just hundarnas kortare livslängd gör dem värdefulla för forskning om åldrande.

Resultaten jämfördes med forskning på människor

Forskarna nöjde sig inte med att undersöka vilka metaboliter som var kopplade till hundarnas överlevnad. De jämförde även resultaten med nio tidigare studier av dödlighet och metaboliter hos människor.

I fem större humanstudier fanns tillräckligt många gemensamt analyserade metaboliter för att göra direkta jämförelser. Mellan 37 och 64 av ämnena kunde jämföras i respektive studie.

I 64 procent av jämförelserna pekade sambandet åt samma håll hos hundar och människor. Metaboliter som var kopplade till högre dödlighet hos hundar tenderade alltså även att vara förknippade med högre dödlighet hos människor – och tvärtom.

När forskarna koncentrerade analysen till de metaboliter som hade starkast samband blev överensstämmelsen ännu tydligare.

Resultaten tyder på att hundar och människor delar ett övergripande metaboliskt mönster kopplat till dödlighet.

Njurfunktionen kan vara en viktig del av förklaringen

Bland de ämnen som förknippades med högre risk hos både hundar och människor fanns bland annat pseudouridin, N2,N2-dimetylguanosin och homocitrullin.

Lägre nivåer av deoxykarnitin och homoarginin var också kopplade till högre risk.

Flera av dessa metaboliter har i tidigare forskning på människor kopplats till njurarnas funktion. Njurarna filtrerar blodet och påverkar vilka ämnen som stannar kvar i kroppen och vilka som lämnar kroppen genom urinen.

Forskarna anser därför att en åldersrelaterad försämring av njurfunktionen kan vara en del av förklaringen till de gemensamma mönstren. Det är dock ännu inte bevisat att just dessa metaboliter orsakar ett kortare eller längre liv.

Ett samband är inte samma sak som en orsak

Det är viktigt att tolka studien rätt. En biomarkör som förekommer oftare hos individer med högre dödlighet behöver inte själv vara orsaken till dödligheten.

Ämnet kan i stället vara ett tecken på exempelvis inflammation, cellstress, förändrad ämnesomsättning eller nedsatt funktion i ett organ.

Forskarna kan alltså ännu inte dra slutsatsen att en viss metabolit ska höjas eller sänkas genom kost, läkemedel eller kosttillskott. Resultaten ska inte heller användas för att behandla hundar på egen hand.

Studien ger i första hand forskarna nya ledtrådar om vilka biologiska processer som bör undersökas närmare.

Därför är hundar särskilt värdefulla inom åldrandeforskningen

Hundar har flera egenskaper som gör dem ovanligt intressanta som modell för människans åldrande.

De delar våra hem och påverkas av många av samma miljöfaktorer som vi gör. De äter olika typer av mat, motionerar olika mycket och får – precis som människor – professionell sjukvård när de blir sjuka.

Hundar drabbas dessutom naturligt av flera åldersrelaterade sjukdomar som också förekommer hos människor, exempelvis cancer, hjärtsjukdomar, njursjukdomar, ledsjukdomar och kognitiv svikt.

Samtidigt finns det stora variationer mellan olika hundar. Storlek, ras, genetisk bakgrund och levnadsvanor påverkar hur snabbt de åldras. Denna variation gör det möjligt att studera samspelet mellan arv, miljö och livsstil.

Hundarnas genomsnittliga livslängd är samtidigt mycket kortare än människans. Forskarna kan därför följa åldrandet och se relevanta hälsoutfall inom några få år i stället för att vänta i flera årtionden.

Forskningen kan först och främst hjälpa hundarna

Även om resultaten på sikt kan bidra till kunskap om människans åldrande är hundarnas egen hälsa en central del av forskningen.

Genom att identifiera tidiga biologiska förändringar skulle veterinärer i framtiden kunna få bättre möjligheter att upptäcka sjukdom innan hunden visar tydliga symtom. Biomarkörer skulle också kunna användas för att bedöma om förebyggande insatser eller behandlingar faktiskt förbättrar hundens hälsa.

Det långsiktiga målet är inte enbart att förlänga livet. Minst lika viktigt är att förlänga den del av livet då hunden är frisk, rörlig, mentalt aktiv och fri från smärta.

Ett längre liv har begränsat värde om de extra åren präglas av svår sjukdom. Därför talar forskare ofta om ”healthspan” – antalet år som individen lever med bibehållen hälsa och livskvalitet.

Vad betyder resultaten för vanliga hundägare?

Studien ger ännu inget nytt blodprov som kan tala om hur länge en hund kommer att leva. Den bevisar inte heller att ett särskilt foder, läkemedel eller kosttillskott kan påverka de aktuella metaboliterna och förlänga livet.

Forskarna framhåller däremot att sådant som redan förknippas med ett hälsosamt åldrande hos människor sannolikt är viktigt även för hundar.

Det handlar bland annat om att:

• hålla hunden i en hälsosam kroppsvikt,
• ge ett komplett och lämpligt foder,
• anpassa motionen efter hundens ålder och hälsotillstånd,
• bevara muskler, rörlighet och fysisk aktivitet,
• erbjuda mental stimulans,
• uppmärksamma förändringar i beteende och ork,
• samt låta äldre hundar genomgå regelbundna veterinärkontroller.

Plötslig viktnedgång, ökad törst, förändrad aptit, sämre rörlighet eller ett förändrat beteende ska inte avfärdas som en naturlig del av åldrandet. Sådana förändringar kan vara symtom på behandlingsbara sjukdomar.

Dog Aging Project följer fler än 50 000 hundar

Dog Aging Project är ett långsiktigt amerikanskt forskningsprojekt som samlar in information om fler än 50 000 privatägda hundar.

Hundägarna bidrar med uppgifter om bland annat hundarnas hälsa, levnadsvanor, kost och miljö. En mindre grupp hundar lämnar även återkommande blodprov och andra biologiska prover.

Materialet ger forskarna möjlighet att undersöka hur gener, livsstil, miljö och sjukdomar påverkar hundars åldrande över tid.

Den aktuella studien är ett viktigt första steg, men resultaten behöver bekräftas genom fortsatt uppföljning och ytterligare forskning. Forskarna vill bland annat förstå varför de identifierade metaboliterna är kopplade till dödlighet och om de bara återspeglar sjukdom eller själva ingår i de biologiska processer som driver åldrandet.

Hundar kan ge svar snabbare än långvariga humanstudier

Studien visar att forskarna kunde hitta biologiska mönster hos hundar under betydligt kortare tid än vad som vanligtvis krävs i studier av människor.

Det gör sällskapshunden till en möjlig länk mellan laboratorieforskning och humanmedicinska studier. Hundar lever i samma komplexa verklighet som människor och utvecklar sjukdomar naturligt, men deras livsförlopp kan följas under en kortare tidsperiod.

Framtida forskning kan därför ge kunskap som först förbättrar förebyggande vård och behandling av äldre hundar – och därefter kanske också hjälper människor att leva längre med bättre hälsa.

Våra hundar ger oss redan sällskap, trygghet och glädje. Nu kan de dessutom hjälpa forskarna att förstå en av biologins största frågor: varför vissa individer åldras friskare och lever längre än andra.

Källor:
Den vetenskapliga studien: Dogs and humans share biomarkers of mortality
Texas A&M University om forskningsresultaten
Dog Aging Project

Vill ditt företag synas på Dognews?
Annonsering och samarbeten: dognews@hotmail.se

DOG NEWS SVERIGES STÖRSTA NYHETSSAJT OM HUNDAR