Bilden har inget med inlägget att göra.

Påhåll såg jag hur grannens ettriga pudel kom springande över gräsmattan, för att sedan klättra över deras ”staket” och häck, efter kom ägaren skrikandes som en skadeskjuten varg.

Pudeln lyssnade inte en sekund på sin ägare, han hade blicken riktad på mina tre små dvärghundar, som förskräckt började skälla vilt av rädsla av att bli attakerade av pudeln. Jag försökta ta tag i den hysteriska pudeln men den morrade argt och käftarna slog i hop som på en köttkvarn. Mina hundar var ordentligt uppjagade nu, det enda jag kunde göra var att försvara dem genom att försöka mota bort pudeln med min ena fot. Ägaren till pudeln hade nu hunnit ut på gatan, hon skällde värre än pudeln och skrek åt mig att det var mina hundar som orsakade attacken då de provocerar pudeln genom att vi promenerar på gatan utanför deras hus!?Jag fick veta att jag var världens sämsta hundägare, att jag inte borde få ha hund överhuvudtaget.

Jag undrar om det var pudelägarens dåliga samvete som talade då detta inte var första gången som detta hände? I fjol blev vi attackerade flera gånger under samma vecka av denna pudel, till sist ringde jag polisen, varefter pudeln har hållits kopplad fram till idag. Jag kan inte se att felet på något sätt är mitt eller mina hundars. Det är dålig hundhållning och fara för hundens liv att hålla en hund i en sådan rastgård att den kan hoppa över och smita ut på gatan, den kan bli under en bil och förolyckas eller utsätta andra för fara som i vårat fall.

Men vad skall man göra då hundägaren inte ser var felet ligger? Tyvärr finns det gott om sådana hundägare 🙁